Septemberböcker.

Eeh, hej...

Det finns ingen tid (det finns tid).

Det finns ingen ork (det finns ingen lust).

Minkriket av Karin Erlandsson (2014). 5/5

Brev till världens ände av Annika Luther (2008). 2/5

milk and honey av Rupi Kaur (2014). 3.5/5

Projekt Ines av Anna Lindholm (2015). 4/5

H som i hök av Helen Macdonald (2016). 2/5

Astra tema: utbildning. 5/5.

Främmande fågel av Anna Jansson (2006). 1.5/5

Transparente blanche av Peter Sandström (2014). 5/5

Publicerad igår kl. 19:20

Hoarders without boarders.

Någon gång i maj tittade jag runt mej och tänkte att jag nog hade packat ganska få väskor till Vasa och att den tillfälliga flytten skulle gå ganska så smärtfritt. Oh Maj-Lina, you knew nothing. När jag några månader senare återvänt kunde jag konstatera att the amount av loppiskläder, loppisböcker och annat bråte som jag samlat på mej under sommaren var minst sagt, oroväckande.

Likt varje år eller varje gång jag tar tag i en större rensning av mina grejer så inser jag att överkonsumtion är ett faktum och att jag borde sakta ner lite i backarna. Vi borde alla sakta ner och återanvända mer. En annan orsak till att jag har lyckats trycka in så jävligt många saker i lägenheten är att jag har svårt att slänga saker. Det är även därför jag nu hittade grejer från dagis. Liksom varför har jag släpat med mej juttun från dagistiden till en liten etta i Åbo, vaför?! Jag kan vara en hoarder in the making, shit.

Men det är något speciellt med att få slänga, vika, omorganisera och pyssla med ens grejer. Efter en sommar (och vår) som har varit hektisk var det skönt att ta två projektdygn och bara mecka. Oh well, så intensitv var det inte. Det fanns många ligga i soffan-pauser, matpauser, stirra ut genom fönstret pauser, Netflixpauser, gå på öl med vänner-pauser och tupplurspauser.

Alltså tillfredsställelsen av att rada upp alla burkar och tuber i toalettskåpet enligt längdordning, aah. Att få organisera och fixa är liksom bättre än alla *oddly satisfying* videon, *ASMR* videon och *slime* videon there is out there. (Okej det där var kanske lite av en stor överdrift, men ni fattar.) Nu har jag åtminstone en lägenhet och en hjärna i zen.

Summa summarum: det är skönt att vara tillbaka i Åbo, organisering is my thing och jag (vi) konsumerar över våra och miljöns tillgångar.

Cheerio.

Publicerad 05.09.2017 kl. 10:10

Augustiböcker.

Nu är vi här tre veckor senare som jag lovade. Happy day. Här kommer således det mycket mycket obligatoriska inlägget om bokmånaden som gått. Tyvärr har den mest stått och stampat på stället och kastat skitiga blickar på lata mej som inte orkat vända på blad och avkoda krumelurer. Men efter en halv månad av total Youtube-overtake orkade jag mej genom ett par pärmar.

Monster på toaletten och andra historier om Kim av Peppe Öhman (2017) nappade jag åt mej direkt den bök upp på bibliotekshyllan och jag bestämde mej för att den självfallet skulle ingå i en av mina praktiklektioner. Boken består av fem korta historier om Kim, vilka i sej kanske inte är superspännande eller ögonöppnande. Det intressanta ligger kanske i att Kims kön inte skrivis ut, +100p till Öhman. Dock kan en nog göra en djupare läsning och hitta teman och motiv som fientlighet, barn vs. vuxen och just normkritik. Men det visuella faller mej tyvärr inte alls i smaken, jag hade liksom förväntat mej något mer, mera 2017 (lol). 3/5.

White monkey av Adrian Perera (2017). Denna gröngöling nästan sprang jag till där den lyste upp bibbahyllan. Vasabibba, du har verkligen levererat den här månaden! Jag är ingen poesifantast (som typ resten av världen? detta bör åtgärdas nu!) men eftersom det är ett så fint hantverk som är *lätt att ta till sej* så blev jag väldigt imponerad. Det är något med de olika rösterna, stilen, det personliga och den alltid underliggande kritiken som sätter igång känslo- och tankeverksamheten. 5/5.

Hush baby av Johanna Holmström (2015). I väntan på Holmströms nyaste roman Själarnas ö (2017) så läste jag denna skapelse. Det är en mordgåta, ett smutisgt företag, trasiga barn och det rika Svenskfinland. Boken faller kanske lite utanför min egentliga läserepertoar men jag gillar den ändå. Den är lättläst, spännande och underhållande. Eftersom jag inte är särkilt bevandrad i deckar/mysteriegenren så går mina associationer till Kepler. Fast det en mer välskriven och mindre ELÄNDE, BLOD OCH MISSÄR-version av Kepler. 3,5/5.

The Handmaid's tale av Margaret Atwood (1985). Ursäkta, ursäkta för en stulen bild men boken var så bra att jag helt glömde bort att föreviga den i min kamerarulle. Denna plockade jag upp för att se what all the fuss was about. And the fuss was right. Mycket, mycket läsvärd. Ibland rös jag, ibland grät jag, ibland gapade jag och ibland fnissade jag. Mest intressant var det strukturella i hur ett övergrepp av en stat gjordes, hur järngreppet hölls kvar och hur den underjordiska marknanden skapades och levde. WOW. 5/5.

He va he.

Publicerad 04.09.2017 kl. 09:54

Att fostra en framtid.

Idag var dagen är jag för femte gången gick in genom nya dörrar, för en ny skolstart, en ny höst. Men riktigt så dramatiskt var det egentligen inte eftersom vi bara stannar i tre veckor här i Vasa, där jag spenderat hela min sommar. Vi, och när jag säger vi menar jag Åbopersonerna som jag delar min vardag med, är här för att avverka första delen av vår lärarpraktik, vilket känns lika absurt och sannolikt som att Trump och Jong-Un skulle hamna i en catfight.

Den här tillfälliga omställningen got me thinking:

- Vilket privilegium det är att vi kan köpa veganmat i alla studentrestauranger i Åbo. Eller rättare sagt, hur långt efter lunchstället i  ÅA Vasa är. 

- Om mardrömmen när jag för första gången tappar ansikten inför en klass. UuUuUUUUuuUUh.

-  Hurudvida jag kommer att överleva megalånga dagar som kräver fokus, prestation och någonslags individuell utveckling. Men hej, människa uppfann inte kaffe och prestationsångest for nothing.

+ Men att hela grejer ändå ger mej pirr i magen och den där klassiska ~informationstörsten~.

+ Att praktiken är ett moment som ska avklaras innan jag blir tvugen att ta tag i en liten grej vid namnet kandi.

Bubblare: Faktumet att det finns och utbildas personer som inte identifierar sej som feminister och att dessa personer kommer att fostra kommande generationer. Därför undrar jag vad en sådan splittring mellan lärare signalerar till elever, föräldrar och kolleger. Och varför får jag mardrömmar om att lärare ber snälla lilla Lisa sätta sej mellan Oskar och Anton eftersom de inte kan uppföra sej? Och hur det talas om mammor och pappor och heterokärlek och boys will be boys. Men sedan inser en att en kan inte påtvinga ett feministisk paradigmskifte i (skol)världen över en natt. *tröstar mej med lite pedagogisk läsning av Bell Hooks*

Om jag inte visar livstecken på tre veckor så beror det på att jag panikskriver lektionsplaner eller totalnjuter av dramapedagogik. But I will return när Arkenkatten stryker sej längs mina ben och gulisar springer nakna på Domkyrkotorget.

He va he fö heje inlägge.

Publicerad 14.08.2017 kl. 19:26

Juliböcker.

13 dagar senare...

Här ska jag nu dokumentera alla text och bild som jag på något magiskt sätt plöjde igenom under julimånad. Nu i augusti fallerade (äntligen?) min läslust. Men hej, jag har sällskap av studielitteratur om mindre än ett dygn, hurray.

I paradisets källare av Julia Hansen (2017). Om teater, om unga år och korruption i såväl relationer som föreningar. 3,5/5.

Gudrun av någon. What was this even. 0/5.

Nolltolerans an Carina Kågström (2010). Mer som konst i form av bilder och collage. Enda jag uppskattade var pärmbilden, tyvärr. 1/5.

Med vänlig hälsning Sara Graner (2010). Humorn finns där och värmer ens svarta hjärta, men själva designen var inte supertilltalande. Den känns så 2010 och verkligen inte 2017. Time flies osv. 3/5.

Lilla Berlin so last year. Del 1. (2014) av Ellen Ekman. JAAAAAAAAAAAAAAAAAA. Tänker på systrarna Kronlöf av någon anledning. Men, JA. Läs ba läs. 5/5.

Wage slaves (2016) av Daria Bogdanska. Här har vi någonting viktigt, som dessutom är based on a true story :o. Jag tror att jag läste om boken på Ellens blogg och sedan flashade den förbi mej i biblioteket. Berättelsen är lite tjatig och jag hatälskar att huvudpersonen är så störig, eller jag upplever henne åtminstone som störig. 4,5/5.

Mitt dåliga samvete (2014) av Stina Hjelm. Jag minns den här som en bra läsning men nu kan jag för satan skull inte komma på vad den handlade om eller hur formgivningen var. Slutsats: inte så minnesvärd. ?/?

Ta mig härifrån (2017) av Emma Ahlqvist. En färsk liten bebis om småstadseskapism (is that a thing, professor?) och bloggare. Fin utformning, mycket samtid och flickskap. All in all, aika hyvä. 4/5.

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen (1975). Efter att jag skrev om Märta Tikkanen i en essä i sommar blev jag besviken över att jag inte läst mer av hennes produktion och nyfiken på vad som verkligen gömmer sej mellan pärmarna i några finlandssvenska klassiker. Dock flöt läsningen inte på så bra som jag ville att den skulle, men tankarna, berättelserna och personerna var intressanta nog för att knaggla framåt. 4/5.

Djurens gård av George Orwell (1945). Lite samma orsak ligger bakom detta bokval. Åter och åter igen har vi pratat om Animal farm i föreläsnings salarna, utan att egentligen ha läst ett enda ord. Annat är det nu, nu kan jag även självsäkert konversera om hästar, grisar och höns. Djurens gård var liten, lurig och lättläst. 4/5.

I en klass för sej av Curtis Sittenfield (2006). Det kom ut en nyutgåva av denna lilla sak 2016 och jag föll för hypen, helt för gäves. Jag har läst mej genom halva romanen och fattar inte grej och jag har inte tålamodet att läsa resten. Förlåt Sittenfield men I en klass för sej blir en av de böcker som dammar i hyllan med bokmärket ännu flaggande. 2/5.

The girls av Emma Cline (2016). Kulter oj hur jag älskar att gotta mej i historier om olika (ofta amerikanska) kulter. Här har vi ännu än som ändå bara är en mesig, halfway there-kult. Jag kan erkänna att de första 20 sidorna fattade jag noll och ångrade att jag hade valt att *läsa på orginalspråk*. Jävla pretto liksom. Men hej, det blev bättre när jag knäckte berättarnivåkoden. Det slutade med att jag strecklästen boken ombord på Siljaline. 5/5.

Binary zine av Collectif 487 (2017). Jag tror att det endast trycktes 100 ex av denna estetiska och intellektuella skönhet men misströsta ej, ni kan alltid låna mitt exemplar. Om ni motförmodan befinner er i Åbo, känner mej, bryr er om zinet, finner livslust att kontakta mej, hittar tid att faktiskt låna läsa och ta in. 5/5.

SCUM manifestet av Valerie Solana (1967). Jag inser nu att det har blivit en hel del klassiker-jag-måste-läsa-läsning, dit hör även detta val. Men hej, det var inget slöseri av tid, pengar och energi. Feministisk historisk politik är ju alltid 10/5.

He va he.

Publicerad 13.08.2017 kl. 22:36

Silja gave me herpes.

Åkte Finlandsfärja.

Fann lyckan på ett berg.

Återvände med ett stycke bältros.

:):):)

Publicerad 30.07.2017 kl. 11:50

Vilan.

Var är semesterläget, egentligen?

Frågade sej varje studerande, varje sommar.

Kanske i det där ögonblicket mellan arbetsskift 37 och 38?

Publicerad 05.07.2017 kl. 11:44

Juniböcker.

När hundarna kommer (2015) av Jessica Schiefauer är hennes andra roman som beönats med Augustpriset, dock tycker jag inte att den är lika berömmlig som Pojkarna. Den känns inte för könsstereotyp, lite för hastig och ytlig och allmänt meh. 3/5.

Sund (2015) av Tove Folkesson är andra delen i en triologi (?). Jag älskade del 1, Kalmars jägarinnorna, och semi-älskar Sund. Handlingen hoppar mellan två platser och tider varav den ena känns malplacerad och krystad. Mest gillar jag hur genomgående dåliga val huvudpersonen gör och att verkligen inget är perfekt. 4/5.

Två - scener ur ett äktenskap (2004) av Märta Tikkanen är den ena berättelsen om Svenskfinlands mest omtalade (?) författarpar. Jag gillar både berättelserna, reflektionerna och humorn. Där emellan blir jag förargad över Märtas orättvisor och konstanta kamp i motvind. 5/5.

Nattbror (2014) av Joanna Hellgren är ett seriealbum för både barn och vuxna. Behandlar dödsfall och sorg i familjen på ett fint och gripande sätt. Ett barns lågmälda berättelse om sin 10-årsdag. 4/5.

Hjärnan darrar (2016) av Klara Wiksten är separata berättelser från resurscenter, arbetsförmedlingar och arbetsplatser. Den lilla människans berättelse med glimten i ögat. Detta är guld. 5/5.

Hetero i Hägersten (2010) av Sofia Olsson. Alltså, mjä. Jag fattar att den ska föreställas vara rolig och kommentera heteroförhållanden, men det lyckas inte riktigt. Vi har ju Liv Strömqvist som gör det 100 gånger bättre. 2/5.

Astra 2/2017. Samtidigt som de politiska vindarna har blåst här i Finland har jag nästan konstant gått och funderat på och försökt greppa fenomenet populism. Jag har läst och läst men inte riktigt begripit VAD det innebär, alla författare/skribenter verkar andvända ordet lättvindigt utan att egentligen precisera eller definiera vad de menar. Men sen damp Astras nummer om populism ner i brevluckan jag jag fattade entligen grejen på ett djupare plan än populism= förenklade högeruttalanden från ex. Sannf. 

Publicerad 30.06.2017 kl. 12:05

Midsommar 2017.

Vi åt och drack ut i Dalsbrukskärgård.

Kulören rosa rann ner i våra strupar.

Elden värmde både grill och spis.

Sex skapelser runt bordet vi satt.

Utan mobildata fick några av oss fnatt.

I pyjamas vi vandra till toppar och stup.

Efter skattjakt och städning tog den midsommaren slut.

Publicerad 29.06.2017 kl. 14:16

Loppshop.

Lyxen är ju att få bloggmaterial serverat åt en. Så låt mej presentera Ratatas loppis-lista.

Varför går du på loppis? För att grejer är billiga. För att en kan hitta obskyra oväntade saker. För att det liknar barndomens dröm om en skattkammare. För att second hand är ett bättre miljöval en first hand. För att det nu för tiden är socialt accepterat att gå i begagnade kläder.

Vilket är dina tre favoritloppisar? Vasas loppisar är lätt bättre än Åbos. Så t.ex. Combo, Combolina, Brändö loppis, Elo. Jag väntar ännu på dagen då jag ska dra iväg till loppisriket Jeppis på en skattjaktsrunda.

Vad är det finaste klädesplagget du hittat på loppis? Hmm, jag älskar alla mina silkiga sjalar, alla randiga Marimekko-tröjor och speciellt en 70-tals (?) blus i turkost.

Vad är den finaste prylen du hittat på loppis? Alla tiotals böcker (främst de som är signerade av en tidigare läsare) jag fyndat.

Vad är det bästa med loppis? Känslan av att inte veta vad en kommer att gå hem med efter en loppisrunda och lyckoruset när en ser någonting fantastiskt liggandes på en hylla framför en. Att folk verkligen återanvänder grejer som annars skulle slängas bort.

Vilka är dina bästa tips för att fynda på loppis? Leta med "öppna ögon", de bästa fynden har jag gjort när jag inte letat efter någonting speciellt. Ha inte bråttom. Se potentialen i kläder eller grejer som t.ex. kan sys om eller skrubbas upp.

Hurdana loppis gillar du? Sådana där personer själva har hand om borden och hyllorna. Speciellt lycklig blir jag när jag ser ett bord som verkar vara fyllt med saker från en dam eller gubbe, allt krääsä som är +20 år gammalt <3.

Mvh, en blivande horder.

Publicerad 26.06.2017 kl. 13:32

Miljölistan.

Här kommer Sevendays mijölista något försenad. 

Min inställning till hållbar utveckling: Det är ingenting som jag går och tänker aktivt på dagligen. Det är även något som jag har dåligt samvete över, ibland, att jag inte gör fler aktiva val. Men i grunden är jag verkligen pro-miljö och hållbar utveckling.

Tre tips hur man minskar avfall: Sy egna fruktpåsar så slipper du plastpåsarna i butiken (hälsningar mamma). Ta alltid med en stor väska om du handlar på loppis eller i en vanlig butik så behöver du inte bära dina inköp i en ny plastpåse. Köp en tandbortse, diskborste, hårborste and what not som är gjord av trä. Köp en menskopp om du mensar och ännu inte har en för mensgudens skull (och för din kropps skull)! Bli vegan. Cykla och använd kollektivtrafik om det är möjligt.

Mina val som gör gott för miljön: Alla ovanstående, förutom menskoppen. Jag "lurar" alltid bilar att köra förbi före jag går över vägen, på så sätt behöver de inte stanna och sedan starta igen. I Åbo använder jag endast min cykel, mina ben och kollektivtrafik. Äter till 99% vegansk mat.

Mina val som gör skada för miljön: All plast jag förbrukar, långa duschar och att jag nu som då slarvar med att sortera sopor ¯\_(ツ)_/¯

Jag tycker zero waste-livsstilen är: En stor livsstilsförändring som känns näst intill omöjlig och väldigt priviligerad.

En miljöhjälte: Trump såklart! Nånej, vi har ju Svenskfinlands egna hjälte, Julia Degerth.

Plants n stuff.

Publicerad 18.06.2017 kl. 14:42

Sommardrömmar.

§ Åka på en weekendresa till europeisk stad

§ Besöka Helsingfors och Stockholmskryssa med Bella

§ Festivala

§ Leva villaliv

§ Läsa hela min sommarbokstapel

§ Longborda genom nätter

§ Hitta vettiga badkläder

§ Fixa frillan vid bästaste Sara

§ Umgås med bra typer

But let's be real: Troligen kommer jag inte ens att göra hälften av sakerna på listan, eftersom det krävs pengar, tid och ännu mera pengar*. Högst troligen kommer jag att jobba, äta, sova. Vara trött. Hitta en ny YT-kanal att bingea. Cykla till Strampen/Faros/Laituri och smutta öl i små och stora mängder. Och viktigast av allt, träffa alla emigrerade vänner som återvänder.

* Är det någon annan som känner pengastressen öka under sommarmånaderna? För en studerande svider det så himla mycket att betala hyra för en lägenhet en inte bor i (utan hjälp av studiestöd), spara ihop pengar inför kommande läsår OCH kunna spendera pengar på ett 'normalt' sätt under juni-juli-augusti. Usch.

Alla bilder är tagna av Bella, såklart.

Publicerad 04.06.2017 kl. 23:24

Dagens fråga.

Varför kan män skiva storslagen litteratur men inte förstå patriarkatets härkomst och effekter?

Jag tittar på dej Harry Martinson. 

Publicerad 31.05.2017 kl. 18:39

Feministnytt.

Goda nyheter från den finländska feministfronten! Nu efter att morsdag har firats både i Finland, världen och Sverige kan jag meddela att våra marknadsföringsproducenter har lärt sej en hel del. Ni vet varje år någon vecka innan morsdag (och farsdag) börjar det delas vidriga reklamer som typ en rosa, lätt hammare/morgonrock/spetstrosor till mor och redig cirkelsåg/rakapparat/fula sockar till far. Men i år hörni! I år verkar de flesta företag skippat normativ marknadsföring, det finns såklart undantag, men överlag verkar morsdagen mer fräsch iår. Eller så har den allmänna analysen kommit längre och därför kommenteras det inte lika frenetiskt. Men att vi slutar kommentera och problematisera fenomenet betyder ju inte att det försvunnit.

Eftersom jag var förberedd på att föreviga varje snuskig reklam som mötte mej blev jag även förvånad över hur lite morsdagen puchades på. Typ inget alls. Världen bara "ja det är morsdag, kom ihåg att boka lunchen och köpa något skräp eller en Unicef-gåva... whatevs..." Kanske morsdagen nu börjar vara pasé. Kanske vi insett att det inte är lönt att fira morsdag? Relevant? Probemfritt? Dagen är ju allt annat än lättvindig. Problematiska saker som brukar nämnas är:

1. Sexistisk marknadsföring

2. Personer vars mammor inte existerar

3. Personer i regnbågsfamilj eller annan familjekonstellation.

4. Absurditeten att mammor får precis EN ledig dag på hela året.

5. Onödig konsumtion av nattlinnen, blommor, doftljus, spetstrosor osv.

6. Annat?

Summa summarum, hurra för mindre skit reklam!

Ett magiskt ögonblick från årets morsdag, prepide.

Publicerad 30.05.2017 kl. 10:26

Majböcker.

Hej Lina, vad har du läst under månaden som gått? Nå dessa skapelser nedan förstås! Nu börjar kurslitteraturen ta slut och en sommar av fria litteraturval står vid dörren. Hur ska en hinna läsa allt, kommer det finnas kvar någon läslust?

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (2016) påminner mej på De polyglotta älskarna men är mindre älskvärd. Det handlar om ett äktenskap som gått i kras. Kvinnan springer i skogen och hittar en ny partner. Mannen går hemma och är störig. Mjä, 3/5.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (2016). Om jag ska vara ärlig har jag inte läst ut den ännu, för att den är låååång och bra! Jag känner att jag vill suga på karamellen några veckor till. Läsa några sidor här och några fler sidor där. Vilket mästerverk. 5/5.

Synd av Elin Lucassi (2017) gav mej inte det jag hade förväntat mej. Jag älskar  Lucassis seriestripar i Politism men denna serieroman är liksom osammanhängande och lämnar en otillfredställd. Ok, men inget mer. 3/5.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) är Augustvinnare vilket jag förstår. Det är en berättelse om barn vs tonåring, om könsidentitet och sexualitet, det är mystik och magi. Boken är både en ungdomsroman och en 'vuxen'roman på samma gång. Lättläst och kort men välskapt. 5/5.

Allt kommer bli bra av Lisa Ewald (2013) är ett seriealbum bestående av mer bild är text. Den är sprängfylld av bildspråk, kritik, humor, witt, feminism, analys och allt annat bra som ett seriealbum ska innehålla. 5/5.

Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström (2016) är ett måste efter att en läst Århundraders kärlekssaga. Jag tror jag borde läsa om den för att fullt se potentialen. Under den första läsningen var jag mest stolt över att jag såg och fattade intertextuella kopplingar, he he. 4/5.

He va he.

Publicerad 29.05.2017 kl. 20:37