Softboi.

Jag sitter och läser Butlers Genustrubbel eftersom jag inte verkar kunna släppa det akademiska. Och för att det känns som obligatorisk läsning. En text som jag citerat tiotals gånger i diverse essäer och uppsatser, utan att ha läst från pärm till pärm. Samma dag fick jag håret klippt och förevigade det på en bild eller trettio.

Bland tjugo bilder fastnade en Softboi som jag aldrig sett tidigare och mina tankar vandrar till Butler. Skulle jag ha ett MSN-konto eller vara en karaktär i Kärlek liksom skulle screennamnet vara SoftBoi_96.

Efter the soft boi kom instagram-influencern och sa hej. Ingen tyckte om henne så hon fick ta sina affiliate-länkar och gå hem.

Publicerad 23.05.2018 kl. 13:46

Att byta liv för en stund.

Det är länge sedan jag har skrivit en "traditionell" bloggtext, eller åtminstone sådana bloggtexter som jag debuterade med på blogspot för några år sen. So bare with me. Det kanske blir krångligt eller platt fall, men jag ska försöka tänka igen efter en längre kortslutning uppe på hjärnkontoret.

Ännu åttonde maj satt jag i det vanliga rummet, med de vanliga böckerna, framför det vanliga gubb-porträttet och varvade skrivande med stirrande och läsande. Ungefär så ser 90% av studerandet ut. Inspiring, right? Den åttonde maj var dock dagen då *det stora slutprojektet* skulle lämnas in för att sedan följas upp med en dag av intensivt städande och packande. Inspiring, right? 24 timmar senare skulle jag sitta på tåget med mej själv och mina fyra väskor påväg till vad jag hoppades skulle bli min sista sommarjobbs-sommar i Vasa. Hoppades gjorde/gör jag eftersom jag vet hur lätt det kommer bli nästa år att ta den "lätta" utvägen och pallra iväg till Vasa än en gång.

Den sista gemensamma kvällen firades med kollektivet (-Julia <3). Vi pratade om sånt som varit, sånt som är och sånt som kanske kommer att vara. Sen pratade vi skit och nonsens, as usual. Att gå från att se varandra minst fem dagar i veckan till att ses möjligen en gång under loppet av tre månader är en omställning på samma sätt som det är en omställning att sova i en annan säng, bo med andra människor och spendera sina dagar på ett annat sätt. Jag vet inte varför jag är så jävla senimental över att "byta ut" personer och hem för tre månader. Kanske är det för att jag tror mej vara en rutinälskande person. Kanske är det för att jag inte har annat att bekymra mej över, just nu.

När jag svettig som fan kånkat två väskor med böcker till biblioteket stannade jag vid ett av två blommande körbärsträd. Sådana som finns på stockholm-Insta:n och verkligen inte i skitiga Åbo. Men där stod en hobbyfotograf, en lifestyle bloggare med medhörande fotografpojkvän, två turister och jag och fotade de rosa blommorna. Klockan var 10:00 och pinsamheten omringade trädet. Trädet i sej var fint, men att få posta dem på valfri plattform var finare.

Att lämna Åbo betyder också att lämna å-promenader med smarta och älskade personer. Men att lämna ett sådant varande får en att sakna och längta för att sedan återuppleva det igen. *Världens mest unoriginal tanke presenterad av Lina Hassel, you're welcome*

Jag vet inte vad det här var. Kanske en nödvändig text för att jag ska kunna switcha från Åbomode till Vasamode. Vad det än var och varför det blev till spelar ingen roll. Nu ska jag gå och fortsätta svettas på grund av det mytomspunna fenomenet, sommar i Finland.

He va he.

Ps, glöm inte att ta del av annat oklart material på YT.

Publicerad 14.05.2018 kl. 19:49

Aprilböcker.

April och böckerna jag läste. Inte var de många, men ack så bra de var.

Karin Erlandssons (2018) Pojken är uppföljaren till deckaren Missdåd. En snöstorm drar in över Nykarleby och alla problem som var olösta i Missdåd spinner vidare och fördjupas. Precis som alla Erlandssons böcker är även Pojken en bladvändare, en naglas fast på sin plats och det blir omöjligt att stig upp innan sista sidan är vänd. Så läsvärd! 5/5.

Jaga vatten av Ellen Strömberg (2018). Alltså. HALLÅ. Denna kräver direkt 10/5. Jag kan på inget sätt försöka hålla medj objektiv i en beskrivning eller bedömning av Jaga vatten. Men trust me, när jag säger att detta är årets bästa finlandssvenska bok, årets bästa ungdomsroman och årets bästa roman, så är den det. Läs ba läs. Ring mej om du vill ha en mer utförlig förklaring av varför den är så bra, det borde ta ca 60 minuter, minst. 10/5.

Denna framtid är vår av ASTRA (2018) är en antologi av personer som jobbat för och med Astra någon gång under Astras 100 verksamma år. Det handlar om framtid, skriven av superba skribenter och det är feminism. Jag började rita hjärtan runt de texter jag gillade. I slutet av min läsning var nästan alla texter hjärtade. Så ja, den var bra. Peppig. Sorglig. Rörande. Smart. 5/5.

Sunnanäng av Astrid Lindgren (1959) är en sagosamling av mer okända (?) sagor av Astrid Lindgren. Den ingick i kurslitteraturen och ja, vad ska en säga? Det var uppfriskande att läsa en ofta bortglömd genre, sagan. Men utöver det var det ganska, mjä. 3/5.

Nils Karlsson-Pyssling av Astrid Lindgren (1949) är ännu en till sagosamling men här finns de mer kända berättelserna Nils Karlsson-Pyssling, Mirabell och Allrakäraste syster. Bara för de klassiskerna så får den ett, mja. 3,5/5.

Mio min Mio av Astrid Lindgren (1954) är en *real* klassiker. Och liksom, ja? Den är bra? Så gullig, idyllisk, sorglig, godhjärtad och rolig. Jag tycker dock att den funkar bäst som teater. Är det en konstigt åsikt? 4/5.

Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren (1946). Alltså nej, här fick jag ren och skär lejdon på Lindgrens berättelser. Orka med alla idyller och snälla barn, can I please have some darkness? 2/5.

Astrids bilder av Jonas Forsell m.fl. (2006). Som chipset på glassen läste vi diverse biografier av om Lindgren. Cool person, snäll person, rapp person. Jag är ingen gillare av (auto)biografier. Men bilderna var ju fina. 3/5.

Husmoderns död av Sara Danius (2016). I och med kaoset i Svenska Akademin gjorde jag en #knytblus och läste lite av Danius. Det är en essäsamling där hon visar hur jävla smart hon är och jag fattar ca 60% av innehållet. Men hej, det betyder väl att den är bra? 3/5.

He va he. Keep reading.

Publicerad 04.05.2018 kl. 12:16

Det är vår.

Det är vår och dagarna smälter bort lika snabbt som snöhögarna.

 

Jag dricker kaffe ur smutsiga koppar i ett rum insvept i en mild mögellukt med människorna som jag delar vardag med.

Jag beställer hem mat via appen som tar pengar jag inte har.

 

Jag känner ångesten krypa fram men tänker att det nog ska gå bra ändå.

 

Jag går runt i en rutin som känns som allt annat än en rutin.

 

Alla dagar är lika. Ingen bryr sej om jag stiger upp 06 eller 13. Alla dagar är lika.

 

Det finns texter som ska läsas, ett visst antal, under en viss tid. Det ska ta åtta timmar per dag. Ingen bryr sej om det händer 06 eller 23.

Jag köper fina anteckningsböcker och lyssnar på Billie som om allt blir bra sålänge det visuella är skönt.

 

Jag gör youtube-videon för att det är det enda jag vet av. När skärmen spelar upp klipp efter klipp hela kvällen.

 

Vi delar klipp och artiklar med varandra, suckar åt världen och åt oss själva.

 

Jag färgar håret rosa eftersom allt annat är ointressant.

Jag går till gymmet ibland och känner mej nöjd när musklerna värker nästa dag. Nästa gång jag lyfter en vikt är sju dagar senare.

 

Jag går runt med händerna i fickorna för att jag är för lat för att fixa cykeln som stått ute hela vinter.

 

Det är onsdag och det svider bakom den övre tandraden för att jag hetsätit ett paket kex.

 

Min bioroskis står i kylskåpet i två veckor för att jag är för lat för att föra ut den.

 

Jag beställer hem trendbrillor för noll euro och några euro i frakt från vad jag tror är Brasilien. När paketet dimper ner står det China och andra tecken. Jag noterar att detta miljötänk är skenheligt.

Jag och min longboard blir nästan överkörda av en tutande bil och allt jag tänker är fucking oansvariga millennials. Sen skäms jag hela vägen hem.

 

Jag vägrar ta flicksnygga bilder. Sen går jag hem och tar flicksnygga bilder.

 

Det är vår.

Publicerad 27.04.2018 kl. 10:23

Puder, vi njuter.

 

Vi botade våra abstinensbesvär. Vi sjöng i bilen. Vi fikade i skogen med 11-åringar. Vi grillade sojakorv. Vi taste-testade vegansk "mjölk"choklad. Vi njöt.

Publicerad 10.04.2018 kl. 18:54

Marsböcker.

Mars, mars, mars vilken fars. Men här kommer de böcker jag hann traggla mej igenom den eländiga månaden som hette mars. Med stort obs vill jag även meddela att ljuset i mars var ett dåligt marsljus, därav ser bilderna ut att vara tagna 2005 med en sketen digikamera och jag hade noll tålamod att vänta/skaffa på bättre ljussättning.

Jag är den som är den (2016) av Elin Lucassi är en av de få svenska grafiska romanerna som jag ännu inte läste. Vid det här laget börjar alla seriealbum med feministiska förtecken blandas ihop till en enda röra (hälighet?) så jag minns inte vad denna handlade om. Men åtminstone gav den mej en ok-känsla och en känsla av att jag har läst detta förr och känner till all *tematik* och alla grundtankar i den. Så ett stadigt k på den då. 3/5.

Bitterfittan 2 (2017) av Maria Sveland är (surprise, surprise) uppföljaren till Bitterfittan. Den är inte av hög litterär kvalite, men den kan stundvis vara underhållande. Den även som en fiktiv version av Livet och patriarkatet och alla situationer och karaktärer är mest schabloner och verktyg för de tankar och politiska vägar som Sveland vill framföra. 3/5.

Ormbunkslandet (2016) av Elin Bengtsson är den BÄSTA ungdomsromanen jag har läst på länge. Här är jag kanske väldigt partisk eftersom ungdomsromanen är en av mina favoritgenrer, men hej den ÄR bra. Ormbunkslandet handlar om uppbrott, vänsteraktivism, sammanhang och en förbjuden kärlek.

Störst av allt av Malin Persson Giolito (2016). Adlibris hade bokrea och jag kände spontant att jag borde läsa mera deckare/crim sååå, därav landade denna i mina händer. Jag kan erkänna att jag inte läst hela ännu men so far so good. Vi får följa en ung kvinnas väg från brott till rättegång i okronologisk ordnign och redan på de första sidorna fullkomligt älskade jag huvudkaraktärer. Är det konstigt att sympatisera med eller gilla en mördare? Troligtvis. 4/5.

Ur-Pippi av Astrid Lindgren (2007) är en del av kurslitteraturen men jag tyckte att den är värd att nämna här. Ur-Pippi är orginalmanuset av den första Pippi-boken. Det känns hemligt och spännande att få läsa något som förr inte publicerats och jag gillar den något råare och elakare Pippi. 3/5.

Kati i Amerika av Astrid Lindgren (1950) är Lindgrens första flickbok. Genren är ganska så obekant för mej och inte hade jag heller någon aning om att Lindgren skrivit flickböcker. Men hur var det att litteraturlistan tvingade oss att läsa denna eftersom den är underbar. Som läsare för vi ta del av såväl 50-talets USA som Sverige och en ung kvinnas upplevelser och tankar kring samhälle, liv och kvinnoroller. 4/5.

Minnet av vatten av Emmi Itäranta (2017). Finsk dystopi! Om miljökriser, vänskap, fattigdom, traditioner och livsöden. Aaah, den här är det bästa tipset jag kan ge er den här månaden. Ba läs den. 5/5.

He va he.

Publicerad 08.04.2018 kl. 21:09

11 österbottningar och 1 nylänning.

Vi som går tredje året på svenskan har nu sett ljuset i kandi-tunneln och kommit ut på andra sidan. Oberoende är vi lika ångestfyllda och self-deprecating som för två veckor sedan. However, så bestämde vi oss för att tillsammans med resten av vårt *gäng* stiga ombord på drömmarnas båt, Viking line. Vi gjorde de alla 20- till 60-nånting gör, vi umgicks, tappade bort oss i fel korridorer, drack de där drinkarna, hat-älskade trubaduren, vräkte i oss taxfree-karkki och trängde in 12 personer i en minimal hytt.

I 23 timmar fick vi glömma alla bekymmer så som den miljöförstöring som är stora färjor, studier, pengabrist, livskriser och dammtussar. All in all, var det just den underbara klyscha som de låter som. Tills vi skulle stiga av  färjan och åka med en överfull buss in till centrum, men vi tar den ranten i ett annat inlägg. Till dess, enjoy ma homemovie.

 

Publicerad 18.03.2018 kl. 19:28

Girls unite.

Såhär en vecka efter den internationella kvinnodagen tänkte jag slänga in en liten hyllning till ma sisters, heh. Nej men for real, när allt annat känns skit, omöjligt och onödigt så inviger mej tanken och vetskap om de allierade alltid hopp.

Tillsammans är vi starka.

Tillsammans är vi svaga.

Tillsammans är vi rövhattar.

Tillsammans är vi förbannande.

Tillsammans är vi helt jävla lyckliga. 

Publicerad 14.03.2018 kl. 10:57

Ett byte.

 

Publicerad 04.03.2018 kl. 16:18

Februariböcker.

Februari gick till historien som en fiktionsfri månad due to kandskrivning och allmän lathet. Men här är de få texter som ändå konsumerades.

The sun and her flowers av Rupi Kaur (2017) är Kaur andra diktsamling (tack för lånet Jennie!). Den är skarpare än debuten, men fortfarande väldigt Pinterest-quotig. Jag älskade hälften av dikterna och andra hälften gäspade jag åt. Extra pluspoäng får den dock p.g.a illustrationerna och omslaget. 3,5/5.

Stora världen av Ulla-Lena Lundberg (1991) ingick som kurslitteratur och jag försökte verkligen. Lundberg är en hyllad finlandssvensk författare men jag bara fattar inte. Stilen är inte för mej, berättelsen är inte för mej, 90-tals layouten är inte för mej. 2/5.

I Laudatur av Peter Sandström (2016) går allting långsamt och snabbt samtidigt. Det är vardagligt grubblande som klättrar upp till pretto-spekuleringar. Platsen är Nykaabi och Åbo, mycket ligger nära Transparente Blanche och jag älskar det. 4/5.

Jag var, gladeligen, dum nog att nappa på ett IG-erbjudande vilket ledde till att jag får 12 stycken The New Yorker-tidskrifter i min postlåda. De många uppslagen om New Yorks kulturliv kompenseras av de långa väl-researschade artiklarna och de estetiska omslagsbilderna. Jag tror att jag har en mild besatthet av prämbilder... Men det kunde vara värre saker. All in all, bra journalistik. 4/5.

Publicerad 28.02.2018 kl. 18:22

Ett litet äventyr i januari.

Som på ingens beställning kommer nu en liten, humble och skakig video om vad vi gjorde 26 januari. Tycker du inte om att ta till dej en historia via bild och ljud, don't watch. Men om du har 8 minuter to spare och vill se ett litet äventyr, klicka på play-knappen. Det var allt, hejtå.

 

Publicerad 25.02.2018 kl. 18:03

Orsaker som existensberättigar detta inlägg.

Orsaker till varför detta inlägg finns till:

1. Jag har kandideadline om exakt en vecka.

2. Jag vägrar skriva kand just nu.

3. Men jag måste göra någonting produktivt.

4. Oklar orsak.

5. Doritos ska lansera ett ladyfriendly chips och jag är här för att säga NEJ, vi accepterar inte sådana produkter.

6. Och en sista orsak är en påminnelse till alla mensare, använd menskopp!

Tack för mej, hejtå.

Publicerad 08.02.2018 kl. 14:30

Ett stycke man flu.

Veckan som gått kröner jag här med till världen längsta och kortaste vecka. Jag vet, jag vet - alla hatar att lyssna på någons sjukhistoria. Men istället för att komma med en lång utläggning om finskspråkig sjukvård eller buranas verkningslängd så komponerade jag en filmsnutt i tisdags. Såhär fem dagar senare var jag äntligen tillräckligt feberfri för att klippa och klista ihop den. Och nej, den bär inget större syfte än att bekräfta av att jag har funnits till den senaste veckan, okay?

He va he.

 

Publicerad 04.02.2018 kl. 18:55

Januariböcker.

Här i mellanlandet mellan feberfrossa och feberhetta tänkte jag dokumentera årets första bokskörd. Here goes, januariböcker.

Den segrande Eros av Runar Schildt (1921). Med ny termin kommer nya litteraturkurser, därav alla "gamla" böcker. Först ut var en klassiker (?) som har bättre pärmbild än innehåll. 1/5.

Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen av Merete Mazzarella (1985). Not in a million years skulle jag läsa litterära översiktverk frivilligt, men denna var ändå värd en läsning. Om fem finlandssvenska författare och deras kvinnokamp. 3/5.

Fredrika Runeberg - en litterär studie av Helena Westermarck (1904). En fortsättning på fascinationen för författarskap. Ta det som ett lästips nu inför Runebergsdagen. 3/5.

Samtal med vänner av Sally Rooney (2017). Jaaaa, så mycket jaa! Rooneys debut likar på Ett litet liv, där allt är lyx blandat med misär och en hel skopa *intressant 20-någonting-årig huvudkaraktär*. Romanen innehåller allt som krävs för utgivning 2017: ironi, smarthet, politik, självdistans, sex och en gnutta Lolitatematik. 5/5.

Chitambo av Hagar Olsson (1933). Alltså varför har ingen rekommenderat denna skapelse förut? Well, kanske för att det sällan känns aktuellt att läsa böcker från 30-talet. Det som är både spännande och deprimerande är att Chitambo likaväl skulle kunna vara utgiven i år som för 80 år sedan. Världen innehåller lika mycket daddy issues idag som då, sadly. 4/5.

Sönder - om framkallning av veloxpapper av Henry Parland (1932). Ännu en finlandssvensk klassiker från samma årtionde. Kan det vara 30-talets Samtal med vänner? Här finns ungdom, ytlighet, besatthet, sex och ja den där 20-åringens självupptagenhet och storhet. 3/5.

Naondel av Maria Turtschaninoff (2016). Här läser vi om personer vars enda utväg är skapandet av en kvinnoseparatiskt ö. Innan den lösningen infinner sej är det elände, elände, elände. Cirka allt med denna roman är bra, den är också bättre än Maresi som var den första (?) boken om systrarna och det Röda Klostret. 5/5.

He va he.

Publicerad 31.01.2018 kl. 11:08

Vad har Peppe gjort under veckan som gått.

Välkommen till mina utmärkta söndagstips. Om du motförmodan har missat dessa texter och poddar som producerats under den gångna veckan och inte ligger och vrider dej i ren och skär söndagsångest så kanske du har tid att njuta av nedanstående alster. Vi börjar givetvis med allas favorit-Peppes produktion.

Ska Oprah verkligen bli president? Efter Oprahs Golden Globe tal så spred sej #Oprahforpresident över diverse plattformer och ställen, vilket kan anses lite lätt humoristiskt och kanske peppande. Men svaret på om Oprah verkligen borde bli president är nej, läs Peppes inlägg för att få svar på frågan varför.

Allt är inte guld som glimmar. Min personliga favoritpodd fortsätter diskutera Oprahs möjliga presidentskap. Om inte de lockar så kan en alltid lyssna för den återkommande argumentationen mellan Peppe och Magnus. Det finns ju inget tråkigare än när två personer som poddar är överens om allt och i det här fallet är de aldrig(?) överens till 100%.

Det gnälliga året. Favoritpodd nr#2 inleder starkt med en diskussion om snoppar och könsroller. Under avsnittet hinner Peppe och Karin diskutera böcker Samtal med vänner och Exit väst. Speciellt veckans avsnitt av Mellan raderna podden framkallar fniss och en hel del påståenden i form av "vi är trötta på ungdomen och deras böcker", men hej det är rätt så uppfriskande att få ett perspektivbyte nu som då.

Aziz Ansari went on a date and it didn't end well. Imorse såg jag rubriken till denna artikel och skrek högt (inombords). Den så överälskade komikern och serieskaparen Aziz Ansaris rykte är väl som bortblåst nu? Kan en titta på Masters of None med samma ögon längre? Kommer det komma fler uttalanden av andra kvinnor eller kommer det sopas under mattan? Hur som helst känner jag mej personligen kränkt och djupt besviken (detta är en liten överdrift).

Aziz med sin Golden Globe statyett och en "time's up" pins. Ironiskt much?

Penntricket returns. Ingen har väl missat att succé podden Penntricket är tillbaka. Vad du än gör, lyssna!

Det var den tipslistan. Tack för mej.

Publicerad 14.01.2018 kl. 15:46