Majböcker.

Studiefri månad! En nästan jobbfri månad! En läsmånad!

Män förklarar saker för mig (2014) av Rebecca Solnit är en samling av essäer varav en var ursprunget eller tanken om mansplaning. I läsandet stund gillade jag den men nu minns jag inget av den, så det säger väl något om de ideér och tankar som förekom i texterna. 3/5.

Hatet: en bok som antifeminism (2013) av Maria Sveland är en uppgörelse med antifeminismen. Sveland ger sej in i och på tankebanor och premisser som gör att antifeminismen frodas och lever gott ännu idag. Mycket läsvärd. 4/5.

Ett eget rum (1929) av Virginia Woolf är en (kort) klassiker som presenterar den välkända tanken om att den skrivande kvinnan behöver 500 pund och ett eget rum med lås på dörren. Många tankar är förlägade, men kärnan håller ännu idag. Argumentet är strukturerat på ett spännande och annorlunda sätt, men sen igen kunde samma argument och slutsats presenteras i en femsidors essä istället för 130 sidor av litterära utsvängningar. 4/5.

Genustrubbel: feminism och identitetens subversion (1990) av Judith Butler är teoriboken jag refererat till ett tiotal gånger men aldrig läst i sin helhet. Fastän än majmånad är slut har jag bara kommit halvvägs, min entusiastiska teoriläsning fadeade ut samtidigt som jobbet började. Men det som jag läst hittills är självfallet guld. Genustrubbel var revolutionerande när den kom ut och den är fortfarande lika relevant. 5/5.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (2017) av Johannes Anyuru blev hyllad när den gavs ut så jag beställde hem den för ett reapris utan att veta vad jag kunde vänta mej. Men wow, jag fattar hyllningen. Så snyggt språk, så högklassig stil, så relevanta teman (främmandeskap och flyktingar och mänsklighet). 5/5.

The hate u give (2017) av Angie Thomas. Aaaah, jag kämpar och kämpar. Läser några sidor här och några sidor där. Men denna bok tar aldrig slut. Jag vet inte vad det är som gör den så svårläst för just mej (så många andra har gillat den). Det är en viktig berättelse, stilsäkert berättande och en ungdomsbok: alla ingredienser för en högklassig läsupplevelse ändå är det något som skaver. Men hej, fortfarande läsvärd, så läs! 4/5.

Ragga som du shoppar (2018) av Lin Jansson är en feel-good/chick lit (?) bok. Jag ville läsa någonting lätt och jag råkade gå förbi denna på bibban. Jag läser nästan aldrig feel good eller chick lit så jag har inte riktigt på klart vad som utgör de två olika genrerna. Men Ragga som du shoppar handlar om en chick och det är lit, ibland är det feel good och men oftast är det ändå feel bad. Jag gillande sidospåret om en sjuk syster och struntade fullständigt i huvudspåret som verkade vara huvudkaraktärens datingliv. Men hej, jag ville har lättläst och hjärndött och jag fick lättläst och hjärndött. 3/5.

Kärlek liksom (2016) av Johannes Ekholm syntes i Instagram-feeden ifjol och jag kände att jag nu entligen kunde närma mej boken av den up and coming manliga författaren som förklarar saker för mej. Överraskande nog kunde jag inte lägga ifrån mej boken och jag läste ut den på två-tre dagar. Formatet är transkription och omskrivning av inspelat material och chattkonversationer. Jag fastnade mest för temat om arbete och levnad, om hur vi strukturerat vårt samhälle kring just jobb och pengar. Som den anti-jobbare jag är var detta förstås väldigt medhårsstrykande och preach gurl-vänligt. 5/5.

Rosa - den farliga färgen (2011) av Fanny Ambjörnsson är förstås en allt igenom viktig och bra bok. Ambjörnsson analyserar på ett lättillgängligt men ändå vetenskapligt sätt färgen rosa och dess kulturella anknytningar och effekter. Är ni ens en gnutta intresserande av kultur och/eller visuella uttryck ska ni läsa den. 

He va he.

05.06.2018 kl. 18:55

Att komma hemhem.

Att komma hemhem betyder till exempel: 

God mat.

Mystiska ölsorter.

Nya maträtter.

Solig balkong med: läsplats, solplats och matplats.

Att komma hemhem är att samsas under ett tak i både sommarvärme och åskregn.

28.05.2018 kl. 15:06

It is art.

För någon veckan sedan hade Kuntis här i Vasa öppet hus så mamma föreslog att vi skulle gå dit. Jag vet att jag uppskattar museer, speciellt om det finns *bra* utställningar, heh. Men det blir sällan att jag lägger foten innanför det öppna huset. Ibland drömmer jag om att få gå en hel dag i Helsingfors museer men varje gång jag har möjlighet så är det endera stängt eller så finns det inte tillräckligt med tid. Men nu efter en lång pollentät cykeltur kom jag fram till Kuntsi. Där fanns utställningen Grey area av Grönlund-Nisunen. 

På Åbo konstmuseum har jag sätt alldeles tillräckligt av "Finland i missär"-tavlor och Grey area var allt annat än en "fattig gumma sitter på en stubbe"-tavla. Utställningen var både visuell, auditiv och interaktiv. Temat var en kombination av teknologi/naturvetenskap och konst: det var underbart. Det kändes som att få ta del av en vuxen och modern Tillbaka till Vintergatan miljö. Okej nu kanske jag överdriver, men det var en minnesvärd upplevelse.

Jag tänker inte försöka killgissa mej fram som konstkritiker så jag säger bara att det var visuellt och auditivt pleasing även fastän en inte hittade en eller flera "meningar/betydelser". Utställningen pågår till 2.9 så se den om du har vägarna förbi. Eller se min väldigt lagliga ögonblicksfilm av Grey area HÄR.

He va he.

 

28.05.2018 kl. 14:17

Softboi.

Jag sitter och läser Butlers Genustrubbel eftersom jag inte verkar kunna släppa det akademiska. Och för att det känns som obligatorisk läsning. En text som jag citerat tiotals gånger i diverse essäer och uppsatser, utan att ha läst från pärm till pärm. Samma dag fick jag håret klippt och förevigade det på en bild eller trettio.

Bland tjugo bilder fastnade en Softboi som jag aldrig sett tidigare och mina tankar vandrar till Butler. Skulle jag ha ett MSN-konto eller vara en karaktär i Kärlek liksom skulle screennamnet vara SoftBoi_96.

Efter the soft boi kom instagram-influencern och sa hej. Ingen tyckte om henne så hon fick ta sina affiliate-länkar och gå hem.

23.05.2018 kl. 13:46

Att byta liv för en stund.

Det är länge sedan jag har skrivit en "traditionell" bloggtext, eller åtminstone sådana bloggtexter som jag debuterade med på blogspot för några år sen. So bare with me. Det kanske blir krångligt eller platt fall, men jag ska försöka tänka igen efter en längre kortslutning uppe på hjärnkontoret.

Ännu åttonde maj satt jag i det vanliga rummet, med de vanliga böckerna, framför det vanliga gubb-porträttet och varvade skrivande med stirrande och läsande. Ungefär så ser 90% av studerandet ut. Inspiring, right? Den åttonde maj var dock dagen då *det stora slutprojektet* skulle lämnas in för att sedan följas upp med en dag av intensivt städande och packande. Inspiring, right? 24 timmar senare skulle jag sitta på tåget med mej själv och mina fyra väskor påväg till vad jag hoppades skulle bli min sista sommarjobbs-sommar i Vasa. Hoppades gjorde/gör jag eftersom jag vet hur lätt det kommer bli nästa år att ta den "lätta" utvägen och pallra iväg till Vasa än en gång.

Den sista gemensamma kvällen firades med kollektivet (-Julia <3). Vi pratade om sånt som varit, sånt som är och sånt som kanske kommer att vara. Sen pratade vi skit och nonsens, as usual. Att gå från att se varandra minst fem dagar i veckan till att ses möjligen en gång under loppet av tre månader är en omställning på samma sätt som det är en omställning att sova i en annan säng, bo med andra människor och spendera sina dagar på ett annat sätt. Jag vet inte varför jag är så jävla senimental över att "byta ut" personer och hem för tre månader. Kanske är det för att jag tror mej vara en rutinälskande person. Kanske är det för att jag inte har annat att bekymra mej över, just nu.

När jag svettig som fan kånkat två väskor med böcker till biblioteket stannade jag vid ett av två blommande körbärsträd. Sådana som finns på stockholm-Insta:n och verkligen inte i skitiga Åbo. Men där stod en hobbyfotograf, en lifestyle bloggare med medhörande fotografpojkvän, två turister och jag och fotade de rosa blommorna. Klockan var 10:00 och pinsamheten omringade trädet. Trädet i sej var fint, men att få posta dem på valfri plattform var finare.

Att lämna Åbo betyder också att lämna å-promenader med smarta och älskade personer. Men att lämna ett sådant varande får en att sakna och längta för att sedan återuppleva det igen. *Världens mest unoriginal tanke presenterad av Lina Hassel, you're welcome*

Jag vet inte vad det här var. Kanske en nödvändig text för att jag ska kunna switcha från Åbomode till Vasamode. Vad det än var och varför det blev till spelar ingen roll. Nu ska jag gå och fortsätta svettas på grund av det mytomspunna fenomenet, sommar i Finland.

He va he.

Ps, glöm inte att ta del av annat oklart material på YT.

14.05.2018 kl. 19:49

Aprilböcker.

April och böckerna jag läste. Inte var de många, men ack så bra de var.

Karin Erlandssons (2018) Pojken är uppföljaren till deckaren Missdåd. En snöstorm drar in över Nykarleby och alla problem som var olösta i Missdåd spinner vidare och fördjupas. Precis som alla Erlandssons böcker är även Pojken en bladvändare, en naglas fast på sin plats och det blir omöjligt att stig upp innan sista sidan är vänd. Så läsvärd! 5/5.

Jaga vatten av Ellen Strömberg (2018). Alltså. HALLÅ. Denna kräver direkt 10/5. Jag kan på inget sätt försöka hålla medj objektiv i en beskrivning eller bedömning av Jaga vatten. Men trust me, när jag säger att detta är årets bästa finlandssvenska bok, årets bästa ungdomsroman och årets bästa roman, så är den det. Läs ba läs. Ring mej om du vill ha en mer utförlig förklaring av varför den är så bra, det borde ta ca 60 minuter, minst. 10/5.

Denna framtid är vår av ASTRA (2018) är en antologi av personer som jobbat för och med Astra någon gång under Astras 100 verksamma år. Det handlar om framtid, skriven av superba skribenter och det är feminism. Jag började rita hjärtan runt de texter jag gillade. I slutet av min läsning var nästan alla texter hjärtade. Så ja, den var bra. Peppig. Sorglig. Rörande. Smart. 5/5.

Sunnanäng av Astrid Lindgren (1959) är en sagosamling av mer okända (?) sagor av Astrid Lindgren. Den ingick i kurslitteraturen och ja, vad ska en säga? Det var uppfriskande att läsa en ofta bortglömd genre, sagan. Men utöver det var det ganska, mjä. 3/5.

Nils Karlsson-Pyssling av Astrid Lindgren (1949) är ännu en till sagosamling men här finns de mer kända berättelserna Nils Karlsson-Pyssling, Mirabell och Allrakäraste syster. Bara för de klassiskerna så får den ett, mja. 3,5/5.

Mio min Mio av Astrid Lindgren (1954) är en *real* klassiker. Och liksom, ja? Den är bra? Så gullig, idyllisk, sorglig, godhjärtad och rolig. Jag tycker dock att den funkar bäst som teater. Är det en konstigt åsikt? 4/5.

Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren (1946). Alltså nej, här fick jag ren och skär lejdon på Lindgrens berättelser. Orka med alla idyller och snälla barn, can I please have some darkness? 2/5.

Astrids bilder av Jonas Forsell m.fl. (2006). Som chipset på glassen läste vi diverse biografier av om Lindgren. Cool person, snäll person, rapp person. Jag är ingen gillare av (auto)biografier. Men bilderna var ju fina. 3/5.

Husmoderns död av Sara Danius (2016). I och med kaoset i Svenska Akademin gjorde jag en #knytblus och läste lite av Danius. Det är en essäsamling där hon visar hur jävla smart hon är och jag fattar ca 60% av innehållet. Men hej, det betyder väl att den är bra? 3/5.

He va he. Keep reading.

04.05.2018 kl. 12:16

Det är vår.

Det är vår och dagarna smälter bort lika snabbt som snöhögarna.

 

Jag dricker kaffe ur smutsiga koppar i ett rum insvept i en mild mögellukt med människorna som jag delar vardag med.

Jag beställer hem mat via appen som tar pengar jag inte har.

 

Jag känner ångesten krypa fram men tänker att det nog ska gå bra ändå.

 

Jag går runt i en rutin som känns som allt annat än en rutin.

 

Alla dagar är lika. Ingen bryr sej om jag stiger upp 06 eller 13. Alla dagar är lika.

 

Det finns texter som ska läsas, ett visst antal, under en viss tid. Det ska ta åtta timmar per dag. Ingen bryr sej om det händer 06 eller 23.

Jag köper fina anteckningsböcker och lyssnar på Billie som om allt blir bra sålänge det visuella är skönt.

 

Jag gör youtube-videon för att det är det enda jag vet av. När skärmen spelar upp klipp efter klipp hela kvällen.

 

Vi delar klipp och artiklar med varandra, suckar åt världen och åt oss själva.

 

Jag färgar håret rosa eftersom allt annat är ointressant.

Jag går till gymmet ibland och känner mej nöjd när musklerna värker nästa dag. Nästa gång jag lyfter en vikt är sju dagar senare.

 

Jag går runt med händerna i fickorna för att jag är för lat för att fixa cykeln som stått ute hela vinter.

 

Det är onsdag och det svider bakom den övre tandraden för att jag hetsätit ett paket kex.

 

Min bioroskis står i kylskåpet i två veckor för att jag är för lat för att föra ut den.

 

Jag beställer hem trendbrillor för noll euro och några euro i frakt från vad jag tror är Brasilien. När paketet dimper ner står det China och andra tecken. Jag noterar att detta miljötänk är skenheligt.

Jag och min longboard blir nästan överkörda av en tutande bil och allt jag tänker är fucking oansvariga millennials. Sen skäms jag hela vägen hem.

 

Jag vägrar ta flicksnygga bilder. Sen går jag hem och tar flicksnygga bilder.

 

Det är vår.

27.04.2018 kl. 10:23

Puder, vi njuter.

 

Vi botade våra abstinensbesvär. Vi sjöng i bilen. Vi fikade i skogen med 11-åringar. Vi grillade sojakorv. Vi taste-testade vegansk "mjölk"choklad. Vi njöt.

10.04.2018 kl. 18:54

Marsböcker.

Mars, mars, mars vilken fars. Men här kommer de böcker jag hann traggla mej igenom den eländiga månaden som hette mars. Med stort obs vill jag även meddela att ljuset i mars var ett dåligt marsljus, därav ser bilderna ut att vara tagna 2005 med en sketen digikamera och jag hade noll tålamod att vänta/skaffa på bättre ljussättning.

Jag är den som är den (2016) av Elin Lucassi är en av de få svenska grafiska romanerna som jag ännu inte läste. Vid det här laget börjar alla seriealbum med feministiska förtecken blandas ihop till en enda röra (hälighet?) så jag minns inte vad denna handlade om. Men åtminstone gav den mej en ok-känsla och en känsla av att jag har läst detta förr och känner till all *tematik* och alla grundtankar i den. Så ett stadigt k på den då. 3/5.

Bitterfittan 2 (2017) av Maria Sveland är (surprise, surprise) uppföljaren till Bitterfittan. Den är inte av hög litterär kvalite, men den kan stundvis vara underhållande. Den även som en fiktiv version av Livet och patriarkatet och alla situationer och karaktärer är mest schabloner och verktyg för de tankar och politiska vägar som Sveland vill framföra. 3/5.

Ormbunkslandet (2016) av Elin Bengtsson är den BÄSTA ungdomsromanen jag har läst på länge. Här är jag kanske väldigt partisk eftersom ungdomsromanen är en av mina favoritgenrer, men hej den ÄR bra. Ormbunkslandet handlar om uppbrott, vänsteraktivism, sammanhang och en förbjuden kärlek.

Störst av allt av Malin Persson Giolito (2016). Adlibris hade bokrea och jag kände spontant att jag borde läsa mera deckare/crim sååå, därav landade denna i mina händer. Jag kan erkänna att jag inte läst hela ännu men so far so good. Vi får följa en ung kvinnas väg från brott till rättegång i okronologisk ordnign och redan på de första sidorna fullkomligt älskade jag huvudkaraktärer. Är det konstigt att sympatisera med eller gilla en mördare? Troligtvis. 4/5.

Ur-Pippi av Astrid Lindgren (2007) är en del av kurslitteraturen men jag tyckte att den är värd att nämna här. Ur-Pippi är orginalmanuset av den första Pippi-boken. Det känns hemligt och spännande att få läsa något som förr inte publicerats och jag gillar den något råare och elakare Pippi. 3/5.

Kati i Amerika av Astrid Lindgren (1950) är Lindgrens första flickbok. Genren är ganska så obekant för mej och inte hade jag heller någon aning om att Lindgren skrivit flickböcker. Men hur var det att litteraturlistan tvingade oss att läsa denna eftersom den är underbar. Som läsare för vi ta del av såväl 50-talets USA som Sverige och en ung kvinnas upplevelser och tankar kring samhälle, liv och kvinnoroller. 4/5.

Minnet av vatten av Emmi Itäranta (2017). Finsk dystopi! Om miljökriser, vänskap, fattigdom, traditioner och livsöden. Aaah, den här är det bästa tipset jag kan ge er den här månaden. Ba läs den. 5/5.

He va he.

08.04.2018 kl. 21:09

11 österbottningar och 1 nylänning.

Vi som går tredje året på svenskan har nu sett ljuset i kandi-tunneln och kommit ut på andra sidan. Oberoende är vi lika ångestfyllda och self-deprecating som för två veckor sedan. However, så bestämde vi oss för att tillsammans med resten av vårt *gäng* stiga ombord på drömmarnas båt, Viking line. Vi gjorde de alla 20- till 60-nånting gör, vi umgicks, tappade bort oss i fel korridorer, drack de där drinkarna, hat-älskade trubaduren, vräkte i oss taxfree-karkki och trängde in 12 personer i en minimal hytt.

I 23 timmar fick vi glömma alla bekymmer så som den miljöförstöring som är stora färjor, studier, pengabrist, livskriser och dammtussar. All in all, var det just den underbara klyscha som de låter som. Tills vi skulle stiga av  färjan och åka med en överfull buss in till centrum, men vi tar den ranten i ett annat inlägg. Till dess, enjoy ma homemovie.

 

18.03.2018 kl. 19:28

Girls unite.

Såhär en vecka efter den internationella kvinnodagen tänkte jag slänga in en liten hyllning till ma sisters, heh. Nej men for real, när allt annat känns skit, omöjligt och onödigt så inviger mej tanken och vetskap om de allierade alltid hopp.

Tillsammans är vi starka.

Tillsammans är vi svaga.

Tillsammans är vi rövhattar.

Tillsammans är vi förbannande.

Tillsammans är vi helt jävla lyckliga. 

14.03.2018 kl. 10:57

Ett byte.

 

04.03.2018 kl. 16:18

Februariböcker.

Februari gick till historien som en fiktionsfri månad due to kandskrivning och allmän lathet. Men här är de få texter som ändå konsumerades.

The sun and her flowers av Rupi Kaur (2017) är Kaur andra diktsamling (tack för lånet Jennie!). Den är skarpare än debuten, men fortfarande väldigt Pinterest-quotig. Jag älskade hälften av dikterna och andra hälften gäspade jag åt. Extra pluspoäng får den dock p.g.a illustrationerna och omslaget. 3,5/5.

Stora världen av Ulla-Lena Lundberg (1991) ingick som kurslitteratur och jag försökte verkligen. Lundberg är en hyllad finlandssvensk författare men jag bara fattar inte. Stilen är inte för mej, berättelsen är inte för mej, 90-tals layouten är inte för mej. 2/5.

I Laudatur av Peter Sandström (2016) går allting långsamt och snabbt samtidigt. Det är vardagligt grubblande som klättrar upp till pretto-spekuleringar. Platsen är Nykaabi och Åbo, mycket ligger nära Transparente Blanche och jag älskar det. 4/5.

Jag var, gladeligen, dum nog att nappa på ett IG-erbjudande vilket ledde till att jag får 12 stycken The New Yorker-tidskrifter i min postlåda. De många uppslagen om New Yorks kulturliv kompenseras av de långa väl-researschade artiklarna och de estetiska omslagsbilderna. Jag tror att jag har en mild besatthet av prämbilder... Men det kunde vara värre saker. All in all, bra journalistik. 4/5.

28.02.2018 kl. 18:22

Ett litet äventyr i januari.

Som på ingens beställning kommer nu en liten, humble och skakig video om vad vi gjorde 26 januari. Tycker du inte om att ta till dej en historia via bild och ljud, don't watch. Men om du har 8 minuter to spare och vill se ett litet äventyr, klicka på play-knappen. Det var allt, hejtå.

 

25.02.2018 kl. 18:03

Orsaker som existensberättigar detta inlägg.

Orsaker till varför detta inlägg finns till:

1. Jag har kandideadline om exakt en vecka.

2. Jag vägrar skriva kand just nu.

3. Men jag måste göra någonting produktivt.

4. Oklar orsak.

5. Doritos ska lansera ett ladyfriendly chips och jag är här för att säga NEJ, vi accepterar inte sådana produkter.

6. Och en sista orsak är en påminnelse till alla mensare, använd menskopp!

Tack för mej, hejtå.

08.02.2018 kl. 14:30