En höst: kropp.

Okej här kommer det sista inlägget som får kompensera för den obloggade hösten. Ett inlägg om kropp. Genom att dokumentera såväl kläder, ansikte och självet överlag så tycker jag att en lyckas fånga upp stämmningar och minnen från just det ögonblicket. Det gäller nog andra motiv också men det är någonting speciellt att se sej själv och kom ihåg hur en mådde och vad en sysslade med just då. Nu börjar jag nästan låta som underbara predikande Yoga with Adriene, men hej bloggar är väl ändå delvis till för navelskåderi. 

Bild 1: Magpirr p.g.a. första dagen av lärarpraktik. Det kunde dock botas med hjälp av dåvarande favoritkläderna.

Bild 2: Haha, där var slutet nära och allt var mest bara skit, syns det? 

Bild 3: Under hösten hann jag vara med och hålla punkt på tre olika gulisintagningar. Den första var en succé, på de andra ösregnade det. Wop.

Bild 4: Före vårt verksamhetsår tog slut bestämde vi oss för att göra ett "eget" halarmärke. Sagt och gjort, här är vår rip off av någon Pinterest-slogan.

Bild 5: En av alla oändliga hissbilder. Här någonstans började en stor förtjusning för skrik-orange.

Bild 6: Vardag kära vardag. Dock var detta dagen då #dammenbrister lanserades och jag bestämde att det bästa klädvalet för dagen var skrik-rosa.

Bild 7: I början av hösten sportade jag fammos två pastelliga vintagekappor <3

Bild 8: To go to klädsel i november. Hade även lejdon på att fånga mitt ansikte på bild, fråga mej inte varför.

Bild 9: Gult, blått, polotröja och svår attityd. Oklart vem jag stulit den av.

Som bubblare tänke jag att det skulle vara *kul* att jämföra första och sista dagen på höstterminen. Sliten, much haha?

Oh well, nu kan jag lägga den terminen bakom mej och dansa in i 2018 med lite mera skinn på näsan och åter igen med en fresh haircut. Alla vet ju att en nyklippt frilla är lika med en stridssköld som skyddar en mot det mesta, right?

06.01.2018 kl. 08:03

En höst: diskussioner.

För att inte den här bloggen (och bloggaren) ska förvandlas till en lifestyleblogg ala Kissie 2009 så måste jag variera en höst-inläggen med lite mer djup. Eller liksom djup och djup, men någonting som inte handlar om mat, kläder och fest. Så här kommer tankar som varit återkommande eller dominerande under höstterminen, såväl OnLinE som runt kaffebordet.

Me too: på en självklar första plats kommer såklart #metoo, #dammenbrister och #övistoo. Hela revolutionen (?) har varit så jälva upplyftande men även jävligt tung. Som många andra röster har sagt var det drabbande att både läsa andra historier och att plötsligt påminnas om en egna händelser som varit förpassade till "detta har inte hänt"-skrubben. Allt jag kan önska, tro och hoppas är att bollen fortsätter rulla och att vi i 2018 kan se faktiska framsteg på trakasserifronten, eller baksteg as in att trakasserier minskar och försvinner? Ah, ni fattar.

Grafik: Lina Raunio.

Veganism: Detta topic hör kanske mest ihop med att jag gick kursen Djuren i litteraturen i september, halvfabricerad vegan mat har ökat explosionsartat på butikshyllorna och det har formats en och annan vegan och vegetarian i vår Åboclick. Allt detta är set för en evighetslång diskussion om vegansk mat och livsstil, inget mej emot. Mest har diskussion kretsat kring mjölkpropagandan under vår uppväxt, minkfarmning och diverse dokumenter om ämnet. Min personliga hållning är väl att om en vill göra någonting för djuren, miljön och en själv osv så borde en äta veganskt. Piste. Men det finns alltid många men och alla gör sina egna val och blablabla. (Var det där ett tillräckligt överslätande outro så att ingen stämplar mej som predikande vegan? Okej bra.)

Miljö, konsumtion och resor: Dessa tre skulle egentligen få helt egna underrubriker men jag insåg ganska så snabbt att det handlar lite om samma sak, de är alla ihopkopplade på ett eller annat sätt.

Först och främst kan jag konstatera att nyårslöftet om att endast köpa kläder second hand misslyckades totalt. Min konsumtionsnerv gick på hög varv under hösten. Dels skyller jag på Åbos loppisar som finns så himla långt utanför centrum och på all reklam som skriker KÖP MEJ kl: 01:24 en sömnlös natt. Det harmas att alla typpåsar, bambutandborstar och all sopsortering i världen inte kan nollställa det som klädproduktion och distribution gör åt vår blåa planet, snyft.

Mitt nyårslöfte höll som sagt bara till september men året 2017 innehöll inga flygresor. Resa är ju kul och så jääävla trendigt, alla som skriver "Traveller" i sin Tinder- eller Instagramprofil ger mej nippor. Usch. Jag fattar att det är kul att få uppleva, äta gott, bo på hotell, instagramma fina bilder och inte jobba, men what about flygens miljöpåverkan och lokalbefolkningen och den exploatering som stora hotellkedjor sysslar med?! Nu killgissar och killpredikar jag här bara, jag är inte såå insatt i hela turistresebusinessen men en får ju magont av att tänka på *problematiken*. 

Och i samma andetag som jag skriver detta plingar det till i vår "resa till Åre"-grupp. Lev som du lär eller hur var det.

Innan jag får en mild hjärtattack av allt killgissande kan jag sammanfatta de större tankeverksamheterna i de två M:en, miljö och männskliga rättigheter. Vad går du runt och tänker på förutom nästa mål mat, alternativa analyser av dina favoritserier och de dagliga politiska händelserna i världen?

Varje gång orden traveller eller explorer finns med i profilbeskrivningen, alternativt varje gång frasen inte alla män yttras. ↑

He va he.

05.01.2018 kl. 08:07

En höst: näringar.

Next up i ihågkommandet av en mörk höst, MAT. In i veckorna mellan oktober och december blev det väl mest ris, pasta och andra essentiella snabba kolhydrater men där emellan fanns några ljusglimtar. Som t.ex. när Julia tog med mej på lördagslunch till Assari. Samma studentpris, tusenfalt bättre mat. Där av var många lördagar i framtiden räddade. Men vidare till fotovärda matmoments (okej, jag ska aldrig yttra ordet matmoment igen...)

Bild 1: First up har vi veganska hamburgare som tillhörde Melissa Horn kvällen. Diner heter... dinern (tror jag), och är Bellas och mitt favoritställe när vi har bråttom, är superhungriga och är relativt fattiga. 4/5 nam.

Bild 2: Här har vi den klassiska vegantallriken av falafel+grönsaker för att ingen orkade komma på en mer inspirerande rätt. Men hej, det var förvånansvärt gott, speciellt när sällskapet bestod av pratglada skandinaver. 4/5 nam.

Bild 3: Min to-go-to rätt är kikärter+allt+sås om tiden är knapp. Väldigt basic men ganska nam. 3/5 nam.

Bild 4: Kände för att vara en basic bitch efter min senaste tatueringstid så jag tryckte i mej Raawkas avokado-hummus smörgås. Som en *äkta* smörgåsberoende ger jag denna 5/5 nam.

Bild 5: I svaga essäskrivarstunder behövs ofta (alltid) oatlys vaniljglass, helst toppad med jordgubbssylt men hej en kan inte få allt, eller? 3/5 nam.

Bild 6: Finns det inte falafel+grönsak så finns det alltid en veganpizza på menyn, som enda alternativ. Här ser vi en sådan, från stysseträffen i Vasa vid generiska Rosso. 4/5 nam.

Bild 7: 2017 var året då jag självmant började laga soppor. Jag har alltid *trott* att soppa mättar ingens hunger, men hej turns out att soppa är helt fine, särskilt  batatsoppa <3. 3/5 nam.

Bild 8: Här är pastan som slank ner samtidigt som jag fick julen/vinterns drink presenterad för mej. Fireball, ginger ale, lime och is: 100% bra. 4/5 nam.

Bild 9: Sist men inte minst en till to-go-to: kokosmjölk+allt+koriander. Det blir ett mellanting mellan soppa och gryta beroende på hur mycket vätska en tillsätter. 4/5 nam.

Sidedish: alltid något bröd med gurka och pasta rossa eller bara tråkvanlig svartpeppar, ALLTID.

He va an maatin.

04.01.2018 kl. 08:58

En höst: händelser.

När dagarna främst består av ett evigt vandrande fram och tillbaka till akademin känns det oftas som att en inte gör annat än väntar på Arkens lunch och nästa kaffeskvaller. Men efter lite grävande i arkivet hittande jag bilder från andra ställen än vårt mögliga studierum. Så därav följer nu några ögonblick från en höst.

Bild 1: Vi började hösten med att fira en avslutad praktik. Vi kan saker, skål! Vi undervisade saker, skål! En bonus var ju att få ha Åbopersonerna i Vasa, guiderna Julia och Lina stod till tjänst i hela två veckor.

Bild 2: Åbo konstmuseum håller öppet for free en dag varje höst- och vårtermin så vi traskade upp för en av Åbos alla djävulsbackar. De akutella uställningarna var minnesvärda men av helt olika orsaker. Där fanns åtminstone videon av fina hundar i skogen <3

Bild 3: Höstens bästa mysfest. Vad som började som ett blanda alla olika drinkar-uppdrag slutade självfallet med platoniskt pajande av hår och terapisessioner i lägenhetens alla hörn. Mycket trevligt mycket trevligt.

Bild 4: En kväll i Helsingfors njöt Bella och jag av våra välförtjänta (njä) gratis Melissa Horn biljetter som inkluderade mat och skumpa. Vi konstaterade att Melissa alltid levererar men att avsaknaden av heterorelationer gjorde att vi inte beRöRdEs lika mycket. Liksom dumpa duden och bli lite queer, please.

Bild 5: Höstens festligaste festligheter var HF:s 90års jubileum. De som viker punchhattar together stays together forever, eller hur?

Bild 6: Under hösten hann jag ner till Helsingfors ett antal gånger. En av dessa gånger var Bella och jag över till Tallinn. Vi turisttittade på gamla hus och var osams över vem som ska hålla koll på google maps. Som det sanna control freak jag är fick jag guida oss tillbaka till båten, hehe.

Bild 7: Teatervis såg jag Piaf och YO-BRO på ÅST. Dessutom upplyste Rebecca mej om möjligheten till inmundigande av sherry. YO-BRO fick långt fler poäng än sherryn dock.

Bild 8: Enda vardagsbilden som smugits med här är Arkens pimpade innergårdsträd. Fint, I guess?

Bild 9: Min lilla besatthet i Åbo centrum är den lilla digitala (mekaniska? mekaniska!) klockan och under glöggrundan tvingades därför de andra att "göra nånting" under den. Befallt och utfört, reslutat: oklart.

Som bubblare måste jag bara inkludera dessa två bilder från bokmässan. Bortsett från Harry Potter-hörnan, massagegrejerna och Bim&Ulla så var den här setupen bäst. Vår gemensamma dröm om att rule them all gick i uppfyllelse och vi fick roas av åskådarnas varierande reaktioner när de såg realtivit "vuxna" personer ivrigt posera, justera och fotografera varandra.

Det var en höst, flera händelser.

03.01.2018 kl. 09:00

November- och decemberböcker.

På tal om den bloggsvaga hösten, här kommer de två sista bokmånaderna i ett och samma inlägg. Där någon gång i november så slutade mina läsögon fungera och det blev en längre paus på prosa fronten men nu efter lite YT-kommentarsfälts terapi så kan de fysiska bladen vändas igen.

Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli & Francesca Cavallo (2017). Var ju verkligen boken som behövdes när det kändes som att allt var omöjligt och att världen försökte utrota hela männskligheten. Bildkonsten är 100%, de korta sagorna 100% och själva boken känns så himla tung, viktig och kvalitativ. Det enda MEN:et jag kan ge är fokuset på *den stora kämparglöden*. Ibland känns det som att det amerikanska started from the bottom now I'm here är lite väl starkt och då slår det över från peppande till otrovärdigt och utmattande. Still 4,4/5.

Pärlfiskaren av Karin Erlandsson (2017). På temat klassiska sagor kommer Erlandsson med en så spännande, djup och what not bok som en måste läsa i en sittning. Det är ett välgjutet hantverk som passar alla åldrar, såklart. 5/5.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö (2017). Efter två månader hade jag traglat mej igenom denna tegelsten och som alla andra tyckanden tyckte även jag att den var bra. Jag läser inte 500 sidor av skit frivilligt så det får väl fungera som måttstock för braigheten av ÖstmanWestös verk. 4/5.

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm (2005). Samma dag som jullovet började, började jag även läsa denna klassiker, främst för att den ingår i januaris litteraturkurs men också för att jag aldrig läst något av Fagerholm tidigare. Det här är väl en sådan bok som en endera älskar eller hatar, jag ställer mej i team älskar. Allt jag kan säga är <3 <3 <3. 5/5.

Klass av Elise Karlsson (2017). I oktober läste jag Linjen av Karlsson och plockade däför upp hennes nyaste roman Klass. Boken föll snabbt i glömska men kvar lämnade ändå den speciella stilen, universitetsmiljön och den ständiga förhållningen till förorten och de lägre samhällsklasserna. Klass är en typiskt bra *mellan* bok, boken en läser mellan två tunga eller svåra böcker. 3/5.

Horisont, Möten, 3/2017 och Horisont, Tove Janssons brev, 4/2016. Tidskiftsväg så blev det två äldre nummer och ett nytt. De två horisont nummren nappade jag med mej från littvetinsten, en tackar en tackar. Dock tror jag att det krävs lite fler läsningar för att jag ska få grepp om själva Horisont. Så vi säger på återseende. Det som jag kan konstatera nu är att tidskrifter är ett bra mittimellan sätt att läsa, en får lite fakta, lite forskning, lite nyheter och lite nya tankar. Allt på några sidor. Mycket bra, mycket bra.

Astra, Offer, 4/2017. Nyaste Astra hade som tema det mest akutella i höst, offer. Det är alltid julafton nr#2 när Astra dimper ner i postinkastet. Styrkan i den här tidskriften är en stor variation av generer där allt från personlig text, till recension, till dikt, till analys ryms med. Så mera Astra åt folket! (desutom fyller Astra 100 år iår, grattis!)

 

Missdåd av Karin Erlandsson (2016). Under mellandagarna insåg jag att jag missat Erlandssons Missdåd och att en uppföljare är påkommande nu i vår. Då blev det brottom att söka fram en e-boks version och suga i sej berättelsen om mordet i Nykaabi. Vid första anblick verkade boken vara "bara en vanlig deckare" men ju längre in en kommer så öppnar sej teman om kvinnoförtryck på 90-talet, besvär i bibelbältet och sorg. Allt detta i kombination med ett mystiskt mord framkallar en sträckläsning utan dess like. 4,5/5.

Och där gick ett helt år av månatliga bokinlägg i mål. För den som läser dem är det kanske inte världen mest rafflande inlägg men för mej fungerar de som både ett arkiv över vad jag har läst och som en stund där jag verkligen får fundera över vad jag har läst. Dessutom sporrar det en att verkligen sitta ner (eller stå upp) och läsa (nästan) varje dag. Finns det inga blogginlägg att skriva finns det heller inga böcker att läsa. Okej, kanske inte riktigt så men ni fattar.

Mer läsning åt folket 2018. He va he.

02.01.2018 kl. 09:50

En höst: FSLF.

Vad är bättre än att börja året med att sammanfatta den bloggsvaga hösten? Jaaa, det gör vi. Så nu följer (förhoppningsvis) några inlägg på rad om hösten, vi börjar med min tredje familj, FSLF i Åbo, som officiellt inte exsisterar i samma form från och med idag, syft.

I tre år har FSLF:s verksamhet funnit i Åbo och lika länge har Miranda, Jennie och jag suttit runt mötesbordet. Sedan januari i år har vi även haft med oss Julia och Cecilia. Sista fredagen i Åbo firade vi att verksamhetsåret var över, allt det vi lyckats med och överlag hur braig föreningen är (och vi, hehe). På bilden ser ni Pub Niskas veganpizza som får 3/5 flåtiga fingrar.

En obligatorisk suddig gruppbild. Har det inte fotats har det ju inte hänt, piste. Vår saknade Julia var här påväg till London, inte okej.

Efter pizza och ciderpaus på terapisoffan hos Cecilia gick vi vidare till baaribaari som väl är allas favorit orgie av retro inredning och feels, right?

Här sitter Cecilia och jag självfallet och diskuterar det eviga naturvetar-problemet. Varför vill de inte bli lärare? Varför vill de inte aktivera sej i FSLF? WHYYY? Svar: oklart.

Självfallet har vi gjort andra saker än firat i höst. Till exempel fick Julia och jag åka på NLS studerandeforum. Vi *lärde oss saker* och diskuterade problem och framgångar med andra nordiska lärarstuderandeföreningar.

 Och här ser vi var vi sysslar med 99% av tiden. Rekrytering, marknadsföring och utdelning av kaffe och merch.

Föreningslivet har varit väääldigt givande men efter tre år är det dags att låta andra ta plats och komma med nya idéer. Så, är du lärarstuderande i Åbo och har för mycket fritid, för få rader på din CV eller bryr dej om ditt kommande yrke och dina nuvarande studier GÅ MED. (this post is sponsored by the former head of FSLF-Åbo, lol)

He va he och gott nytt år.

01.01.2018 kl. 11:44

Att komma hemhem.

Både kropp och själ lyckades med ett dygn till godo ta sej över den sista deadlinen. Därefter snubblade kroppen in i sjukstugan och själen in i vinteridet. Men det är väl inget som lite soffläge, choko och böcker kan fixa.

Det här med jul, det här med semester och det här med att återvända fångades in ganska så bra av den här bilden, don't you think?

Nu när stirrandet på katter har nått en farligt hög nivå är det dags att ta tag i projekt jul och allt vad det innebär. Typ glögg, saknade vänner, ARBETE och *släkten är värst så vi måste springa ut på öl*-häng.

På återseende,

hälsningar en som tror att hen kan blogga regelbundet.

 

20.12.2017 kl. 14:29

Oktoberböcker.

At it again. Typ.

Linjen (2015) av Elise Karlsson. 4/5.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström. 3,5/5.

Golden boy (2013) av Abigail Tarttelin. 3/5.

Gudarna (2016) av Elin Cullhed. 4/5.

Ta min hand, det vore underligt (2007) av Catharina Gripenberg. 3/5.

Någon hatar oss igen (2017) av Sonja Ahlfors, Johanna Wingren och Johan Isaksson. 5/5.

Zon (2014) av Heidi von Wright. 3/5.

Posterstories nr:4 Silver (2017) av Hanna Ylöstaro och Ulla Donner. 4/5.

08.11.2017 kl. 17:56

Saker en skriver.

Saker en skriver när en är arg och ska lämna in dikt till föreläsaren.

-

och så ligger man där i sängen med tusen ögon blickandes och stirrandes, flera av ögonen är mina egna

vad gör du vad gör du vad gör du

skäms skäms skäms

 

som en direkt kopia av Cerseis scen i GoT ligger där och vrider sej i social skit över att man går i läderskor, har barn i uganda att sy ens kläder, vi får ländernas ekonomi att fallera för att vi vill äta banan regnskogen skövlas ner för att vi vill känna en sekunds lycka när vår avokado är perfekt med

 

liten kärna

liten kärna

 

som genmodifierats för att vi ska känna en sekunds lycka för att vi ska köpa fler avokado för att då kan företagspapporna för ja det är företagspappor som då kan köpa saker åt sina döttrar för att de inte har något annat band än pengaflödet dottern har ingen anknytning förutom vilja att äga en

 

Corgi en

Corgi kan hon få av sin pappa

Corgin ska ha ett eget instagramkonto

 

Corgin behöver ett eget instagramkonto varför skulle hon annars skaffa en hund? För att frivilligt plocka upp skit? Nej hon har hört rykten om de märkliga människorna som spenderar 8 timmar per dag med att plocka upp skit, visserligen människoskit men vad är egentligen skillnaden?

 

Man ligger där i sängen och känner fysiken av alla ens dåliga val dra ner en i madrassen

madrassen MADE IN CHINA

lakan från IKEA

som var så billiga att de inte ens lämnat luckor för händerna högst upp i hörnen. Hur ska man nu byta lakan utan att svära åt IKEA:s lathet. För det är lathet och det är IKEAs lathet som ska kritiseras

 

inte min inte min inte min

 

Ögonen stirrar redan för mycket.

 

Man försöker ingå i rätt politik, en kvinna vid talarstolen, talar om de som ingen röst har. Andra röster säger att kvinnan inte kan räkna. Hur dum är man om man tror på en kvinna som inte kan räkna, inga siffror har, bara ett blödande hjärta som dissekeras av vargarna

 

vargarna som köper

Corgin åt sina döttrar.

 

Ulla Donner skulle lägga röd färg på de stirrande ögonen, texten skulle skrika och virvla i ögonen, ögonen skulle vråla och spreta. Alla spetsar mot mej i sängen. Ugglor tycker vi om men om uggleögonen är ritade av Ulla vet vi att kritiken är frän och inga ögonfrasförlägningar i världen kan kompensera för den samhällsångest som galopperar genom natten.

 

När ångestens klor klöst klart och alla ögon verkar ha torkat ut övergår de Donnerska röda linjerna till Skugges aggressiva 90-tal och ingen bryr sej längre. Man förstår att inom oss bor det en liten Joffrey och det är lika bra att frossa i sej

 

korv efter korv efter korv

 

och samtidigt ställa in telefonen på videomode för vargarna på Pornhub tar gärna en paus i huggandet av hustrun om de får frenesirunka till en kvävande liten bitch på andra sidan skärmen. För pengarna kan man köpa fler crop tops med feministiska budskap eftersom de framkallar mest likes, ingen fara är ju ändå skedd inom hemmets fyra väggar eller hur var det med extranyckeln och alla dödshot på Pornhub? Men inte

 

alla män och

ingen jag känner och

ingen på gatan och

ingen i familjen och

ingen i skolan och

ingen ingen ingen

“marginaliserad enstöring”

 

de sitter alla i en källare i amerika eller hur var det med hela Mediaverige och varför ska alla programledare som underhåller fredagsmysare gå på skarvjakt under nattens timmar, lite mer hygge med barnrumpa serverad i A-kupa med en touch av daddy issues. Bon apetit baby.


 
30.10.2017 kl. 12:39

Sommardrömmar revisited.

Här kommer den mycket mycket obligatoriska follow upen av *sommardrömmar* (hur kunde jag ens döpa inlägget till det, ugh).

§ Åka på en weekendresa till europeisk stad

Jag besökte Stockholm och Tallinn för ett dygn, räknas det?

§ Besöka Helsingfors och Stockholmskryssa med Bella

Se förra punkten.

§ Festivala

Jag såg Linnea Henriksson i Jeppis, räknas det?

§ Leva villaliv

Jag var ett dygn vid "vår" villa, räknas det?

§ Läsa hela min sommarbokstapel

Jag läste halva, räknas det?

§ Longborda genom nätter

Jag longboardade två kvällar, räknas det?

§ Hitta vettiga badkläder

Jag panik köpte en simdräkt från Lindex, räknas det?

§ Fixa frillan vid bästaste Sara

CHECK

§ Umgås med bra typer

CHECK

But let's be real: Troligen kommer jag inte ens att göra hälften av sakerna på listan, eftersom det krävs pengar, tid och ännu mera pengar*. Högst troligen kommer jag att jobba, äta, sova. Vara trött. Hitta en ny YT-kanal att bingea. Cykla till Strampen/Faros/Laituri och smutta öl i små och stora mängder. Och viktigast av allt, träffa alla emigrerade vänner som återvänder.

Du hade så rätt så yngre Lina, så rätt så.

(förlåt för att det väldigt bittra pessimistiska kvällshumöret lyser starkare än vad mina optimistiska *sommardrömmar* en gång gjorde)

 

E va an somarn.

 

 

20.10.2017 kl. 14:58

Septemberböcker.

Eeh, hej...

Det finns ingen tid (det finns tid).

Det finns ingen ork (det finns ingen lust).

Minkriket av Karin Erlandsson (2014). 5/5

Brev till världens ände av Annika Luther (2008). 2/5

milk and honey av Rupi Kaur (2014). 3.5/5

Projekt Ines av Anna Lindholm (2015). 4/5

H som i hök av Helen Macdonald (2016). 2/5

Astra tema: utbildning. 5/5.

Främmande fågel av Anna Jansson (2006). 1.5/5

Transparente blanche av Peter Sandström (2014). 5/5

17.10.2017 kl. 19:20

Hoarders without boarders.

Någon gång i maj tittade jag runt mej och tänkte att jag nog hade packat ganska få väskor till Vasa och att den tillfälliga flytten skulle gå ganska så smärtfritt. Oh Maj-Lina, you knew nothing. När jag några månader senare återvänt kunde jag konstatera att the amount av loppiskläder, loppisböcker och annat bråte som jag samlat på mej under sommaren var minst sagt, oroväckande.

Likt varje år eller varje gång jag tar tag i en större rensning av mina grejer så inser jag att överkonsumtion är ett faktum och att jag borde sakta ner lite i backarna. Vi borde alla sakta ner och återanvända mer. En annan orsak till att jag har lyckats trycka in så jävligt många saker i lägenheten är att jag har svårt att slänga saker. Det är även därför jag nu hittade grejer från dagis. Liksom varför har jag släpat med mej juttun från dagistiden till en liten etta i Åbo, vaför?! Jag kan vara en hoarder in the making, shit.

Men det är något speciellt med att få slänga, vika, omorganisera och pyssla med ens grejer. Efter en sommar (och vår) som har varit hektisk var det skönt att ta två projektdygn och bara mecka. Oh well, så intensitv var det inte. Det fanns många ligga i soffan-pauser, matpauser, stirra ut genom fönstret pauser, Netflixpauser, gå på öl med vänner-pauser och tupplurspauser.

Alltså tillfredsställelsen av att rada upp alla burkar och tuber i toalettskåpet enligt längdordning, aah. Att få organisera och fixa är liksom bättre än alla *oddly satisfying* videon, *ASMR* videon och *slime* videon there is out there. (Okej det där var kanske lite av en stor överdrift, men ni fattar.) Nu har jag åtminstone en lägenhet och en hjärna i zen.

Summa summarum: det är skönt att vara tillbaka i Åbo, organisering is my thing och jag (vi) konsumerar över våra och miljöns tillgångar.

Cheerio.

05.09.2017 kl. 10:10

Augustiböcker.

Nu är vi här tre veckor senare som jag lovade. Happy day. Här kommer således det mycket mycket obligatoriska inlägget om bokmånaden som gått. Tyvärr har den mest stått och stampat på stället och kastat skitiga blickar på lata mej som inte orkat vända på blad och avkoda krumelurer. Men efter en halv månad av total Youtube-overtake orkade jag mej genom ett par pärmar.

Monster på toaletten och andra historier om Kim av Peppe Öhman (2017) nappade jag åt mej direkt den bök upp på bibliotekshyllan och jag bestämde mej för att den självfallet skulle ingå i en av mina praktiklektioner. Boken består av fem korta historier om Kim, vilka i sej kanske inte är superspännande eller ögonöppnande. Det intressanta ligger kanske i att Kims kön inte skrivis ut, +100p till Öhman. Dock kan en nog göra en djupare läsning och hitta teman och motiv som fientlighet, barn vs. vuxen och just normkritik. Men det visuella faller mej tyvärr inte alls i smaken, jag hade liksom förväntat mej något mer, mera 2017 (lol). 3/5.

White monkey av Adrian Perera (2017). Denna gröngöling nästan sprang jag till där den lyste upp bibbahyllan. Vasabibba, du har verkligen levererat den här månaden! Jag är ingen poesifantast (som typ resten av världen? detta bör åtgärdas nu!) men eftersom det är ett så fint hantverk som är *lätt att ta till sej* så blev jag väldigt imponerad. Det är något med de olika rösterna, stilen, det personliga och den alltid underliggande kritiken som sätter igång känslo- och tankeverksamheten. 5/5.

Hush baby av Johanna Holmström (2015). I väntan på Holmströms nyaste roman Själarnas ö (2017) så läste jag denna skapelse. Det är en mordgåta, ett smutisgt företag, trasiga barn och det rika Svenskfinland. Boken faller kanske lite utanför min egentliga läserepertoar men jag gillar den ändå. Den är lättläst, spännande och underhållande. Eftersom jag inte är särkilt bevandrad i deckar/mysteriegenren så går mina associationer till Kepler. Fast det en mer välskriven och mindre ELÄNDE, BLOD OCH MISSÄR-version av Kepler. 3,5/5.

The Handmaid's tale av Margaret Atwood (1985). Ursäkta, ursäkta för en stulen bild men boken var så bra att jag helt glömde bort att föreviga den i min kamerarulle. Denna plockade jag upp för att se what all the fuss was about. And the fuss was right. Mycket, mycket läsvärd. Ibland rös jag, ibland grät jag, ibland gapade jag och ibland fnissade jag. Mest intressant var det strukturella i hur ett övergrepp av en stat gjordes, hur järngreppet hölls kvar och hur den underjordiska marknanden skapades och levde. WOW. 5/5.

He va he.

04.09.2017 kl. 09:54

Att fostra en framtid.

Idag var dagen är jag för femte gången gick in genom nya dörrar, för en ny skolstart, en ny höst. Men riktigt så dramatiskt var det egentligen inte eftersom vi bara stannar i tre veckor här i Vasa, där jag spenderat hela min sommar. Vi, och när jag säger vi menar jag Åbopersonerna som jag delar min vardag med, är här för att avverka första delen av vår lärarpraktik, vilket känns lika absurt och sannolikt som att Trump och Jong-Un skulle hamna i en catfight.

Den här tillfälliga omställningen got me thinking:

- Vilket privilegium det är att vi kan köpa veganmat i alla studentrestauranger i Åbo. Eller rättare sagt, hur långt efter lunchstället i  ÅA Vasa är. 

- Om mardrömmen när jag för första gången tappar ansikten inför en klass. UuUuUUUUuuUUh.

-  Hurudvida jag kommer att överleva megalånga dagar som kräver fokus, prestation och någonslags individuell utveckling. Men hej, människa uppfann inte kaffe och prestationsångest for nothing.

+ Men att hela grejer ändå ger mej pirr i magen och den där klassiska ~informationstörsten~.

+ Att praktiken är ett moment som ska avklaras innan jag blir tvugen att ta tag i en liten grej vid namnet kandi.

Bubblare: Faktumet att det finns och utbildas personer som inte identifierar sej som feminister och att dessa personer kommer att fostra kommande generationer. Därför undrar jag vad en sådan splittring mellan lärare signalerar till elever, föräldrar och kolleger. Och varför får jag mardrömmar om att lärare ber snälla lilla Lisa sätta sej mellan Oskar och Anton eftersom de inte kan uppföra sej? Och hur det talas om mammor och pappor och heterokärlek och boys will be boys. Men sedan inser en att en kan inte påtvinga ett feministisk paradigmskifte i (skol)världen över en natt. *tröstar mej med lite pedagogisk läsning av Bell Hooks*

Om jag inte visar livstecken på tre veckor så beror det på att jag panikskriver lektionsplaner eller totalnjuter av dramapedagogik. But I will return när Arkenkatten stryker sej längs mina ben och gulisar springer nakna på Domkyrkotorget.

He va he fö heje inlägge.

14.08.2017 kl. 19:26

Juliböcker.

13 dagar senare...

Här ska jag nu dokumentera alla text och bild som jag på något magiskt sätt plöjde igenom under julimånad. Nu i augusti fallerade (äntligen?) min läslust. Men hej, jag har sällskap av studielitteratur om mindre än ett dygn, hurray.

I paradisets källare av Julia Hansen (2017). Om teater, om unga år och korruption i såväl relationer som föreningar. 3,5/5.

Gudrun av någon. What was this even. 0/5.

Nolltolerans an Carina Kågström (2010). Mer som konst i form av bilder och collage. Enda jag uppskattade var pärmbilden, tyvärr. 1/5.

Med vänlig hälsning Sara Graner (2010). Humorn finns där och värmer ens svarta hjärta, men själva designen var inte supertilltalande. Den känns så 2010 och verkligen inte 2017. Time flies osv. 3/5.

Lilla Berlin so last year. Del 1. (2014) av Ellen Ekman. JAAAAAAAAAAAAAAAAAA. Tänker på systrarna Kronlöf av någon anledning. Men, JA. Läs ba läs. 5/5.

Wage slaves (2016) av Daria Bogdanska. Här har vi någonting viktigt, som dessutom är based on a true story :o. Jag tror att jag läste om boken på Ellens blogg och sedan flashade den förbi mej i biblioteket. Berättelsen är lite tjatig och jag hatälskar att huvudpersonen är så störig, eller jag upplever henne åtminstone som störig. 4,5/5.

Mitt dåliga samvete (2014) av Stina Hjelm. Jag minns den här som en bra läsning men nu kan jag för satan skull inte komma på vad den handlade om eller hur formgivningen var. Slutsats: inte så minnesvärd. ?/?

Ta mig härifrån (2017) av Emma Ahlqvist. En färsk liten bebis om småstadseskapism (is that a thing, professor?) och bloggare. Fin utformning, mycket samtid och flickskap. All in all, aika hyvä. 4/5.

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen (1975). Efter att jag skrev om Märta Tikkanen i en essä i sommar blev jag besviken över att jag inte läst mer av hennes produktion och nyfiken på vad som verkligen gömmer sej mellan pärmarna i några finlandssvenska klassiker. Dock flöt läsningen inte på så bra som jag ville att den skulle, men tankarna, berättelserna och personerna var intressanta nog för att knaggla framåt. 4/5.

Djurens gård av George Orwell (1945). Lite samma orsak ligger bakom detta bokval. Åter och åter igen har vi pratat om Animal farm i föreläsnings salarna, utan att egentligen ha läst ett enda ord. Annat är det nu, nu kan jag även självsäkert konversera om hästar, grisar och höns. Djurens gård var liten, lurig och lättläst. 4/5.

I en klass för sej av Curtis Sittenfield (2006). Det kom ut en nyutgåva av denna lilla sak 2016 och jag föll för hypen, helt för gäves. Jag har läst mej genom halva romanen och fattar inte grej och jag har inte tålamodet att läsa resten. Förlåt Sittenfield men I en klass för sej blir en av de böcker som dammar i hyllan med bokmärket ännu flaggande. 2/5.

The girls av Emma Cline (2016). Kulter oj hur jag älskar att gotta mej i historier om olika (ofta amerikanska) kulter. Här har vi ännu än som ändå bara är en mesig, halfway there-kult. Jag kan erkänna att de första 20 sidorna fattade jag noll och ångrade att jag hade valt att *läsa på orginalspråk*. Jävla pretto liksom. Men hej, det blev bättre när jag knäckte berättarnivåkoden. Det slutade med att jag strecklästen boken ombord på Siljaline. 5/5.

Binary zine av Collectif 487 (2017). Jag tror att det endast trycktes 100 ex av denna estetiska och intellektuella skönhet men misströsta ej, ni kan alltid låna mitt exemplar. Om ni motförmodan befinner er i Åbo, känner mej, bryr er om zinet, finner livslust att kontakta mej, hittar tid att faktiskt låna läsa och ta in. 5/5.

SCUM manifestet av Valerie Solana (1967). Jag inser nu att det har blivit en hel del klassiker-jag-måste-läsa-läsning, dit hör även detta val. Men hej, det var inget slöseri av tid, pengar och energi. Feministisk historisk politik är ju alltid 10/5.

He va he.

13.08.2017 kl. 22:36