Orsaker som existensberättigar detta inlägg.

Orsaker till varför detta inlägg finns till:

1. Jag har kandideadline om exakt en vecka.

2. Jag vägrar skriva kand just nu.

3. Men jag måste göra någonting produktivt.

4. Oklar orsak.

5. Doritos ska lansera ett ladyfriendly chips och jag är här för att säga NEJ, vi accepterar inte sådana produkter.

6. Och en sista orsak är en påminnelse till alla mensare, använd menskopp!

Tack för mej, hejtå.

08.02.2018 kl. 14:30

Ett stycke man flu.

Veckan som gått kröner jag här med till världen längsta och kortaste vecka. Jag vet, jag vet - alla hatar att lyssna på någons sjukhistoria. Men istället för att komma med en lång utläggning om finskspråkig sjukvård eller buranas verkningslängd så komponerade jag en filmsnutt i tisdags. Såhär fem dagar senare var jag äntligen tillräckligt feberfri för att klippa och klista ihop den. Och nej, den bär inget större syfte än att bekräfta av att jag har funnits till den senaste veckan, okay?

He va he.

 

04.02.2018 kl. 18:55

Januariböcker.

Här i mellanlandet mellan feberfrossa och feberhetta tänkte jag dokumentera årets första bokskörd. Here goes, januariböcker.

Den segrande Eros av Runar Schildt (1921). Med ny termin kommer nya litteraturkurser, därav alla "gamla" böcker. Först ut var en klassiker (?) som har bättre pärmbild än innehåll. 1/5.

Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen av Merete Mazzarella (1985). Not in a million years skulle jag läsa litterära översiktverk frivilligt, men denna var ändå värd en läsning. Om fem finlandssvenska författare och deras kvinnokamp. 3/5.

Fredrika Runeberg - en litterär studie av Helena Westermarck (1904). En fortsättning på fascinationen för författarskap. Ta det som ett lästips nu inför Runebergsdagen. 3/5.

Samtal med vänner av Sally Rooney (2017). Jaaaa, så mycket jaa! Rooneys debut likar på Ett litet liv, där allt är lyx blandat med misär och en hel skopa *intressant 20-någonting-årig huvudkaraktär*. Romanen innehåller allt som krävs för utgivning 2017: ironi, smarthet, politik, självdistans, sex och en gnutta Lolitatematik. 5/5.

Chitambo av Hagar Olsson (1933). Alltså varför har ingen rekommenderat denna skapelse förut? Well, kanske för att det sällan känns aktuellt att läsa böcker från 30-talet. Det som är både spännande och deprimerande är att Chitambo likaväl skulle kunna vara utgiven i år som för 80 år sedan. Världen innehåller lika mycket daddy issues idag som då, sadly. 4/5.

Sönder - om framkallning av veloxpapper av Henry Parland (1932). Ännu en finlandssvensk klassiker från samma årtionde. Kan det vara 30-talets Samtal med vänner? Här finns ungdom, ytlighet, besatthet, sex och ja den där 20-åringens självupptagenhet och storhet. 3/5.

Naondel av Maria Turtschaninoff (2016). Här läser vi om personer vars enda utväg är skapandet av en kvinnoseparatiskt ö. Innan den lösningen infinner sej är det elände, elände, elände. Cirka allt med denna roman är bra, den är också bättre än Maresi som var den första (?) boken om systrarna och det Röda Klostret. 5/5.

He va he.

31.01.2018 kl. 11:08

Vad har Peppe gjort under veckan som gått.

Välkommen till mina utmärkta söndagstips. Om du motförmodan har missat dessa texter och poddar som producerats under den gångna veckan och inte ligger och vrider dej i ren och skär söndagsångest så kanske du har tid att njuta av nedanstående alster. Vi börjar givetvis med allas favorit-Peppes produktion.

Ska Oprah verkligen bli president? Efter Oprahs Golden Globe tal så spred sej #Oprahforpresident över diverse plattformer och ställen, vilket kan anses lite lätt humoristiskt och kanske peppande. Men svaret på om Oprah verkligen borde bli president är nej, läs Peppes inlägg för att få svar på frågan varför.

Allt är inte guld som glimmar. Min personliga favoritpodd fortsätter diskutera Oprahs möjliga presidentskap. Om inte de lockar så kan en alltid lyssna för den återkommande argumentationen mellan Peppe och Magnus. Det finns ju inget tråkigare än när två personer som poddar är överens om allt och i det här fallet är de aldrig(?) överens till 100%.

Det gnälliga året. Favoritpodd nr#2 inleder starkt med en diskussion om snoppar och könsroller. Under avsnittet hinner Peppe och Karin diskutera böcker Samtal med vänner och Exit väst. Speciellt veckans avsnitt av Mellan raderna podden framkallar fniss och en hel del påståenden i form av "vi är trötta på ungdomen och deras böcker", men hej det är rätt så uppfriskande att få ett perspektivbyte nu som då.

Aziz Ansari went on a date and it didn't end well. Imorse såg jag rubriken till denna artikel och skrek högt (inombords). Den så överälskade komikern och serieskaparen Aziz Ansaris rykte är väl som bortblåst nu? Kan en titta på Masters of None med samma ögon längre? Kommer det komma fler uttalanden av andra kvinnor eller kommer det sopas under mattan? Hur som helst känner jag mej personligen kränkt och djupt besviken (detta är en liten överdrift).

Aziz med sin Golden Globe statyett och en "time's up" pins. Ironiskt much?

Penntricket returns. Ingen har väl missat att succé podden Penntricket är tillbaka. Vad du än gör, lyssna!

Det var den tipslistan. Tack för mej.

14.01.2018 kl. 15:46

Tjat om texthat.

Efter ett par inlägg här på raken som jag nästa bokstavligen fick tvinga mej själv att publicera så infann sej Carrie Bradshaws klassiska fras: and I couldn't help but wonder... Om alla skrivande personer verkligen tycker om sina texter. Liksom efter att ha producerat ett inlägg per dag är jag så äcklad av varje jävla ord att jag inte kan läsa genom det efter publicering.

Typ  samma dygn så fick lill-Carrie's wondering ett slut när Elias och Sally Rooney skrev om samma känsla. Ett riktigt sammanträffande var det ju inte efter som tankespåret bara råkade dyka upp i Samtal med vänner som jag läser just nu (för övrigt såå bra roman). Dessutom har väl alla hört författare oja sej och voia sej över hur ofta de hatar sin text före utgivning. Det är ju verkligen inte en orginell tanke, men det var ändå en tröst att även "vanliga" skribenter drabbas av total självkritik och självmedvetenhet. Efter denna insikt är det väl bara att försöka bota texthatet genom att skriva bort det. Är det möjligt? Ingen vet.

Utdrag ur Samtal med vänner  

10.01.2018 kl. 13:47

Januari börjar året.

 

Ny dag, ny vecka, ny månad (typ) och nytt år (typ)! Glad måndag jag hoppas ni sett Oprahs tal på Golden Globe galan bcus it was epic. Det var i stil med Emma Watsons tal i FN 2014 så alltså mycket berörande men väldigt peppigt på slutet. Se det för att få gråta ut en minut. Annars ville jag bara posta här för att önska att januari blir lika jävla stabilt, zen och symmetriskt som ovanstående skulptur i Sandviken. Let the zen be with you januari osv.

08.01.2018 kl. 10:35

En höst: kropp.

Okej här kommer det sista inlägget som får kompensera för den obloggade hösten. Ett inlägg om kropp. Genom att dokumentera såväl kläder, ansikte och självet överlag så tycker jag att en lyckas fånga upp stämmningar och minnen från just det ögonblicket. Det gäller nog andra motiv också men det är någonting speciellt att se sej själv och kom ihåg hur en mådde och vad en sysslade med just då. Nu börjar jag nästan låta som underbara predikande Yoga with Adriene, men hej bloggar är väl ändå delvis till för navelskåderi. 

Bild 1: Magpirr p.g.a. första dagen av lärarpraktik. Det kunde dock botas med hjälp av dåvarande favoritkläderna.

Bild 2: Haha, där var slutet nära och allt var mest bara skit, syns det? 

Bild 3: Under hösten hann jag vara med och hålla punkt på tre olika gulisintagningar. Den första var en succé, på de andra ösregnade det. Wop.

Bild 4: Före vårt verksamhetsår tog slut bestämde vi oss för att göra ett "eget" halarmärke. Sagt och gjort, här är vår rip off av någon Pinterest-slogan.

Bild 5: En av alla oändliga hissbilder. Här någonstans började en stor förtjusning för skrik-orange.

Bild 6: Vardag kära vardag. Dock var detta dagen då #dammenbrister lanserades och jag bestämde att det bästa klädvalet för dagen var skrik-rosa.

Bild 7: I början av hösten sportade jag fammos två pastelliga vintagekappor <3

Bild 8: To go to klädsel i november. Hade även lejdon på att fånga mitt ansikte på bild, fråga mej inte varför.

Bild 9: Gult, blått, polotröja och svår attityd. Oklart vem jag stulit den av.

Som bubblare tänke jag att det skulle vara *kul* att jämföra första och sista dagen på höstterminen. Sliten, much haha?

Oh well, nu kan jag lägga den terminen bakom mej och dansa in i 2018 med lite mera skinn på näsan och åter igen med en fresh haircut. Alla vet ju att en nyklippt frilla är lika med en stridssköld som skyddar en mot det mesta, right?

06.01.2018 kl. 08:03

En höst: diskussioner.

För att inte den här bloggen (och bloggaren) ska förvandlas till en lifestyleblogg ala Kissie 2009 så måste jag variera en höst-inläggen med lite mer djup. Eller liksom djup och djup, men någonting som inte handlar om mat, kläder och fest. Så här kommer tankar som varit återkommande eller dominerande under höstterminen, såväl OnLinE som runt kaffebordet.

Me too: på en självklar första plats kommer såklart #metoo, #dammenbrister och #övistoo. Hela revolutionen (?) har varit så jälva upplyftande men även jävligt tung. Som många andra röster har sagt var det drabbande att både läsa andra historier och att plötsligt påminnas om en egna händelser som varit förpassade till "detta har inte hänt"-skrubben. Allt jag kan önska, tro och hoppas är att bollen fortsätter rulla och att vi i 2018 kan se faktiska framsteg på trakasserifronten, eller baksteg as in att trakasserier minskar och försvinner? Ah, ni fattar.

Grafik: Lina Raunio.

Veganism: Detta topic hör kanske mest ihop med att jag gick kursen Djuren i litteraturen i september, halvfabricerad vegan mat har ökat explosionsartat på butikshyllorna och det har formats en och annan vegan och vegetarian i vår Åboclick. Allt detta är set för en evighetslång diskussion om vegansk mat och livsstil, inget mej emot. Mest har diskussion kretsat kring mjölkpropagandan under vår uppväxt, minkfarmning och diverse dokumenter om ämnet. Min personliga hållning är väl att om en vill göra någonting för djuren, miljön och en själv osv så borde en äta veganskt. Piste. Men det finns alltid många men och alla gör sina egna val och blablabla. (Var det där ett tillräckligt överslätande outro så att ingen stämplar mej som predikande vegan? Okej bra.)

Miljö, konsumtion och resor: Dessa tre skulle egentligen få helt egna underrubriker men jag insåg ganska så snabbt att det handlar lite om samma sak, de är alla ihopkopplade på ett eller annat sätt.

Först och främst kan jag konstatera att nyårslöftet om att endast köpa kläder second hand misslyckades totalt. Min konsumtionsnerv gick på hög varv under hösten. Dels skyller jag på Åbos loppisar som finns så himla långt utanför centrum och på all reklam som skriker KÖP MEJ kl: 01:24 en sömnlös natt. Det harmas att alla typpåsar, bambutandborstar och all sopsortering i världen inte kan nollställa det som klädproduktion och distribution gör åt vår blåa planet, snyft.

Mitt nyårslöfte höll som sagt bara till september men året 2017 innehöll inga flygresor. Resa är ju kul och så jääävla trendigt, alla som skriver "Traveller" i sin Tinder- eller Instagramprofil ger mej nippor. Usch. Jag fattar att det är kul att få uppleva, äta gott, bo på hotell, instagramma fina bilder och inte jobba, men what about flygens miljöpåverkan och lokalbefolkningen och den exploatering som stora hotellkedjor sysslar med?! Nu killgissar och killpredikar jag här bara, jag är inte såå insatt i hela turistresebusinessen men en får ju magont av att tänka på *problematiken*. 

Och i samma andetag som jag skriver detta plingar det till i vår "resa till Åre"-grupp. Lev som du lär eller hur var det.

Innan jag får en mild hjärtattack av allt killgissande kan jag sammanfatta de större tankeverksamheterna i de två M:en, miljö och männskliga rättigheter. Vad går du runt och tänker på förutom nästa mål mat, alternativa analyser av dina favoritserier och de dagliga politiska händelserna i världen?

Varje gång orden traveller eller explorer finns med i profilbeskrivningen, alternativt varje gång frasen inte alla män yttras. ↑

He va he.

05.01.2018 kl. 08:07

En höst: näringar.

Next up i ihågkommandet av en mörk höst, MAT. In i veckorna mellan oktober och december blev det väl mest ris, pasta och andra essentiella snabba kolhydrater men där emellan fanns några ljusglimtar. Som t.ex. när Julia tog med mej på lördagslunch till Assari. Samma studentpris, tusenfalt bättre mat. Där av var många lördagar i framtiden räddade. Men vidare till fotovärda matmoments (okej, jag ska aldrig yttra ordet matmoment igen...)

Bild 1: First up har vi veganska hamburgare som tillhörde Melissa Horn kvällen. Diner heter... dinern (tror jag), och är Bellas och mitt favoritställe när vi har bråttom, är superhungriga och är relativt fattiga. 4/5 nam.

Bild 2: Här har vi den klassiska vegantallriken av falafel+grönsaker för att ingen orkade komma på en mer inspirerande rätt. Men hej, det var förvånansvärt gott, speciellt när sällskapet bestod av pratglada skandinaver. 4/5 nam.

Bild 3: Min to-go-to rätt är kikärter+allt+sås om tiden är knapp. Väldigt basic men ganska nam. 3/5 nam.

Bild 4: Kände för att vara en basic bitch efter min senaste tatueringstid så jag tryckte i mej Raawkas avokado-hummus smörgås. Som en *äkta* smörgåsberoende ger jag denna 5/5 nam.

Bild 5: I svaga essäskrivarstunder behövs ofta (alltid) oatlys vaniljglass, helst toppad med jordgubbssylt men hej en kan inte få allt, eller? 3/5 nam.

Bild 6: Finns det inte falafel+grönsak så finns det alltid en veganpizza på menyn, som enda alternativ. Här ser vi en sådan, från stysseträffen i Vasa vid generiska Rosso. 4/5 nam.

Bild 7: 2017 var året då jag självmant började laga soppor. Jag har alltid *trott* att soppa mättar ingens hunger, men hej turns out att soppa är helt fine, särskilt  batatsoppa <3. 3/5 nam.

Bild 8: Här är pastan som slank ner samtidigt som jag fick julen/vinterns drink presenterad för mej. Fireball, ginger ale, lime och is: 100% bra. 4/5 nam.

Bild 9: Sist men inte minst en till to-go-to: kokosmjölk+allt+koriander. Det blir ett mellanting mellan soppa och gryta beroende på hur mycket vätska en tillsätter. 4/5 nam.

Sidedish: alltid något bröd med gurka och pasta rossa eller bara tråkvanlig svartpeppar, ALLTID.

He va an maatin.

04.01.2018 kl. 08:58

En höst: händelser.

När dagarna främst består av ett evigt vandrande fram och tillbaka till akademin känns det oftas som att en inte gör annat än väntar på Arkens lunch och nästa kaffeskvaller. Men efter lite grävande i arkivet hittande jag bilder från andra ställen än vårt mögliga studierum. Så därav följer nu några ögonblick från en höst.

Bild 1: Vi började hösten med att fira en avslutad praktik. Vi kan saker, skål! Vi undervisade saker, skål! En bonus var ju att få ha Åbopersonerna i Vasa, guiderna Julia och Lina stod till tjänst i hela två veckor.

Bild 2: Åbo konstmuseum håller öppet for free en dag varje höst- och vårtermin så vi traskade upp för en av Åbos alla djävulsbackar. De akutella uställningarna var minnesvärda men av helt olika orsaker. Där fanns åtminstone videon av fina hundar i skogen <3

Bild 3: Höstens bästa mysfest. Vad som började som ett blanda alla olika drinkar-uppdrag slutade självfallet med platoniskt pajande av hår och terapisessioner i lägenhetens alla hörn. Mycket trevligt mycket trevligt.

Bild 4: En kväll i Helsingfors njöt Bella och jag av våra välförtjänta (njä) gratis Melissa Horn biljetter som inkluderade mat och skumpa. Vi konstaterade att Melissa alltid levererar men att avsaknaden av heterorelationer gjorde att vi inte beRöRdEs lika mycket. Liksom dumpa duden och bli lite queer, please.

Bild 5: Höstens festligaste festligheter var HF:s 90års jubileum. De som viker punchhattar together stays together forever, eller hur?

Bild 6: Under hösten hann jag ner till Helsingfors ett antal gånger. En av dessa gånger var Bella och jag över till Tallinn. Vi turisttittade på gamla hus och var osams över vem som ska hålla koll på google maps. Som det sanna control freak jag är fick jag guida oss tillbaka till båten, hehe.

Bild 7: Teatervis såg jag Piaf och YO-BRO på ÅST. Dessutom upplyste Rebecca mej om möjligheten till inmundigande av sherry. YO-BRO fick långt fler poäng än sherryn dock.

Bild 8: Enda vardagsbilden som smugits med här är Arkens pimpade innergårdsträd. Fint, I guess?

Bild 9: Min lilla besatthet i Åbo centrum är den lilla digitala (mekaniska? mekaniska!) klockan och under glöggrundan tvingades därför de andra att "göra nånting" under den. Befallt och utfört, reslutat: oklart.

Som bubblare måste jag bara inkludera dessa två bilder från bokmässan. Bortsett från Harry Potter-hörnan, massagegrejerna och Bim&Ulla så var den här setupen bäst. Vår gemensamma dröm om att rule them all gick i uppfyllelse och vi fick roas av åskådarnas varierande reaktioner när de såg realtivit "vuxna" personer ivrigt posera, justera och fotografera varandra.

Det var en höst, flera händelser.

03.01.2018 kl. 09:00

November- och decemberböcker.

På tal om den bloggsvaga hösten, här kommer de två sista bokmånaderna i ett och samma inlägg. Där någon gång i november så slutade mina läsögon fungera och det blev en längre paus på prosa fronten men nu efter lite YT-kommentarsfälts terapi så kan de fysiska bladen vändas igen.

Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli & Francesca Cavallo (2017). Var ju verkligen boken som behövdes när det kändes som att allt var omöjligt och att världen försökte utrota hela männskligheten. Bildkonsten är 100%, de korta sagorna 100% och själva boken känns så himla tung, viktig och kvalitativ. Det enda MEN:et jag kan ge är fokuset på *den stora kämparglöden*. Ibland känns det som att det amerikanska started from the bottom now I'm here är lite väl starkt och då slår det över från peppande till otrovärdigt och utmattande. Still 4,4/5.

Pärlfiskaren av Karin Erlandsson (2017). På temat klassiska sagor kommer Erlandsson med en så spännande, djup och what not bok som en måste läsa i en sittning. Det är ett välgjutet hantverk som passar alla åldrar, såklart. 5/5.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö (2017). Efter två månader hade jag traglat mej igenom denna tegelsten och som alla andra tyckanden tyckte även jag att den var bra. Jag läser inte 500 sidor av skit frivilligt så det får väl fungera som måttstock för braigheten av ÖstmanWestös verk. 4/5.

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm (2005). Samma dag som jullovet började, började jag även läsa denna klassiker, främst för att den ingår i januaris litteraturkurs men också för att jag aldrig läst något av Fagerholm tidigare. Det här är väl en sådan bok som en endera älskar eller hatar, jag ställer mej i team älskar. Allt jag kan säga är <3 <3 <3. 5/5.

Klass av Elise Karlsson (2017). I oktober läste jag Linjen av Karlsson och plockade däför upp hennes nyaste roman Klass. Boken föll snabbt i glömska men kvar lämnade ändå den speciella stilen, universitetsmiljön och den ständiga förhållningen till förorten och de lägre samhällsklasserna. Klass är en typiskt bra *mellan* bok, boken en läser mellan två tunga eller svåra böcker. 3/5.

Horisont, Möten, 3/2017 och Horisont, Tove Janssons brev, 4/2016. Tidskiftsväg så blev det två äldre nummer och ett nytt. De två horisont nummren nappade jag med mej från littvetinsten, en tackar en tackar. Dock tror jag att det krävs lite fler läsningar för att jag ska få grepp om själva Horisont. Så vi säger på återseende. Det som jag kan konstatera nu är att tidskrifter är ett bra mittimellan sätt att läsa, en får lite fakta, lite forskning, lite nyheter och lite nya tankar. Allt på några sidor. Mycket bra, mycket bra.

Astra, Offer, 4/2017. Nyaste Astra hade som tema det mest akutella i höst, offer. Det är alltid julafton nr#2 när Astra dimper ner i postinkastet. Styrkan i den här tidskriften är en stor variation av generer där allt från personlig text, till recension, till dikt, till analys ryms med. Så mera Astra åt folket! (desutom fyller Astra 100 år iår, grattis!)

 

Missdåd av Karin Erlandsson (2016). Under mellandagarna insåg jag att jag missat Erlandssons Missdåd och att en uppföljare är påkommande nu i vår. Då blev det brottom att söka fram en e-boks version och suga i sej berättelsen om mordet i Nykaabi. Vid första anblick verkade boken vara "bara en vanlig deckare" men ju längre in en kommer så öppnar sej teman om kvinnoförtryck på 90-talet, besvär i bibelbältet och sorg. Allt detta i kombination med ett mystiskt mord framkallar en sträckläsning utan dess like. 4,5/5.

Och där gick ett helt år av månatliga bokinlägg i mål. För den som läser dem är det kanske inte världen mest rafflande inlägg men för mej fungerar de som både ett arkiv över vad jag har läst och som en stund där jag verkligen får fundera över vad jag har läst. Dessutom sporrar det en att verkligen sitta ner (eller stå upp) och läsa (nästan) varje dag. Finns det inga blogginlägg att skriva finns det heller inga böcker att läsa. Okej, kanske inte riktigt så men ni fattar.

Mer läsning åt folket 2018. He va he.

02.01.2018 kl. 09:50

En höst: FSLF.

Vad är bättre än att börja året med att sammanfatta den bloggsvaga hösten? Jaaa, det gör vi. Så nu följer (förhoppningsvis) några inlägg på rad om hösten, vi börjar med min tredje familj, FSLF i Åbo, som officiellt inte exsisterar i samma form från och med idag, syft.

I tre år har FSLF:s verksamhet funnit i Åbo och lika länge har Miranda, Jennie och jag suttit runt mötesbordet. Sedan januari i år har vi även haft med oss Julia och Cecilia. Sista fredagen i Åbo firade vi att verksamhetsåret var över, allt det vi lyckats med och överlag hur braig föreningen är (och vi, hehe). På bilden ser ni Pub Niskas veganpizza som får 3/5 flåtiga fingrar.

En obligatorisk suddig gruppbild. Har det inte fotats har det ju inte hänt, piste. Vår saknade Julia var här påväg till London, inte okej.

Efter pizza och ciderpaus på terapisoffan hos Cecilia gick vi vidare till baaribaari som väl är allas favorit orgie av retro inredning och feels, right?

Här sitter Cecilia och jag självfallet och diskuterar det eviga naturvetar-problemet. Varför vill de inte bli lärare? Varför vill de inte aktivera sej i FSLF? WHYYY? Svar: oklart.

Självfallet har vi gjort andra saker än firat i höst. Till exempel fick Julia och jag åka på NLS studerandeforum. Vi *lärde oss saker* och diskuterade problem och framgångar med andra nordiska lärarstuderandeföreningar.

 Och här ser vi var vi sysslar med 99% av tiden. Rekrytering, marknadsföring och utdelning av kaffe och merch.

Föreningslivet har varit väääldigt givande men efter tre år är det dags att låta andra ta plats och komma med nya idéer. Så, är du lärarstuderande i Åbo och har för mycket fritid, för få rader på din CV eller bryr dej om ditt kommande yrke och dina nuvarande studier GÅ MED. (this post is sponsored by the former head of FSLF-Åbo, lol)

He va he och gott nytt år.

01.01.2018 kl. 11:44

Att komma hemhem.

Både kropp och själ lyckades med ett dygn till godo ta sej över den sista deadlinen. Därefter snubblade kroppen in i sjukstugan och själen in i vinteridet. Men det är väl inget som lite soffläge, choko och böcker kan fixa.

Det här med jul, det här med semester och det här med att återvända fångades in ganska så bra av den här bilden, don't you think?

Nu när stirrandet på katter har nått en farligt hög nivå är det dags att ta tag i projekt jul och allt vad det innebär. Typ glögg, saknade vänner, ARBETE och *släkten är värst så vi måste springa ut på öl*-häng.

På återseende,

hälsningar en som tror att hen kan blogga regelbundet.

 

20.12.2017 kl. 14:29

Oktoberböcker.

At it again. Typ.

Linjen (2015) av Elise Karlsson. 4/5.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström. 3,5/5.

Golden boy (2013) av Abigail Tarttelin. 3/5.

Gudarna (2016) av Elin Cullhed. 4/5.

Ta min hand, det vore underligt (2007) av Catharina Gripenberg. 3/5.

Någon hatar oss igen (2017) av Sonja Ahlfors, Johanna Wingren och Johan Isaksson. 5/5.

Zon (2014) av Heidi von Wright. 3/5.

Posterstories nr:4 Silver (2017) av Hanna Ylöstaro och Ulla Donner. 4/5.

08.11.2017 kl. 17:56

Saker en skriver.

Saker en skriver när en är arg och ska lämna in dikt till föreläsaren.

-

och så ligger man där i sängen med tusen ögon blickandes och stirrandes, flera av ögonen är mina egna

vad gör du vad gör du vad gör du

skäms skäms skäms

 

som en direkt kopia av Cerseis scen i GoT ligger där och vrider sej i social skit över att man går i läderskor, har barn i uganda att sy ens kläder, vi får ländernas ekonomi att fallera för att vi vill äta banan regnskogen skövlas ner för att vi vill känna en sekunds lycka när vår avokado är perfekt med

 

liten kärna

liten kärna

 

som genmodifierats för att vi ska känna en sekunds lycka för att vi ska köpa fler avokado för att då kan företagspapporna för ja det är företagspappor som då kan köpa saker åt sina döttrar för att de inte har något annat band än pengaflödet dottern har ingen anknytning förutom vilja att äga en

 

Corgi en

Corgi kan hon få av sin pappa

Corgin ska ha ett eget instagramkonto

 

Corgin behöver ett eget instagramkonto varför skulle hon annars skaffa en hund? För att frivilligt plocka upp skit? Nej hon har hört rykten om de märkliga människorna som spenderar 8 timmar per dag med att plocka upp skit, visserligen människoskit men vad är egentligen skillnaden?

 

Man ligger där i sängen och känner fysiken av alla ens dåliga val dra ner en i madrassen

madrassen MADE IN CHINA

lakan från IKEA

som var så billiga att de inte ens lämnat luckor för händerna högst upp i hörnen. Hur ska man nu byta lakan utan att svära åt IKEA:s lathet. För det är lathet och det är IKEAs lathet som ska kritiseras

 

inte min inte min inte min

 

Ögonen stirrar redan för mycket.

 

Man försöker ingå i rätt politik, en kvinna vid talarstolen, talar om de som ingen röst har. Andra röster säger att kvinnan inte kan räkna. Hur dum är man om man tror på en kvinna som inte kan räkna, inga siffror har, bara ett blödande hjärta som dissekeras av vargarna

 

vargarna som köper

Corgin åt sina döttrar.

 

Ulla Donner skulle lägga röd färg på de stirrande ögonen, texten skulle skrika och virvla i ögonen, ögonen skulle vråla och spreta. Alla spetsar mot mej i sängen. Ugglor tycker vi om men om uggleögonen är ritade av Ulla vet vi att kritiken är frän och inga ögonfrasförlägningar i världen kan kompensera för den samhällsångest som galopperar genom natten.

 

När ångestens klor klöst klart och alla ögon verkar ha torkat ut övergår de Donnerska röda linjerna till Skugges aggressiva 90-tal och ingen bryr sej längre. Man förstår att inom oss bor det en liten Joffrey och det är lika bra att frossa i sej

 

korv efter korv efter korv

 

och samtidigt ställa in telefonen på videomode för vargarna på Pornhub tar gärna en paus i huggandet av hustrun om de får frenesirunka till en kvävande liten bitch på andra sidan skärmen. För pengarna kan man köpa fler crop tops med feministiska budskap eftersom de framkallar mest likes, ingen fara är ju ändå skedd inom hemmets fyra väggar eller hur var det med extranyckeln och alla dödshot på Pornhub? Men inte

 

alla män och

ingen jag känner och

ingen på gatan och

ingen i familjen och

ingen i skolan och

ingen ingen ingen

“marginaliserad enstöring”

 

de sitter alla i en källare i amerika eller hur var det med hela Mediaverige och varför ska alla programledare som underhåller fredagsmysare gå på skarvjakt under nattens timmar, lite mer hygge med barnrumpa serverad i A-kupa med en touch av daddy issues. Bon apetit baby.


 
30.10.2017 kl. 12:39