Tjat om texthat.

10.01.2018 kl. 13:47

Efter ett par inlägg här på raken som jag nästa bokstavligen fick tvinga mej själv att publicera så infann sej Carrie Bradshaws klassiska fras: and I couldn't help but wonder... Om alla skrivande personer verkligen tycker om sina texter. Liksom efter att ha producerat ett inlägg per dag är jag så äcklad av varje jävla ord att jag inte kan läsa genom det efter publicering.

Typ  samma dygn så fick lill-Carrie's wondering ett slut när Elias och Sally Rooney skrev om samma känsla. Ett riktigt sammanträffande var det ju inte efter som tankespåret bara råkade dyka upp i Samtal med vänner som jag läser just nu (för övrigt såå bra roman). Dessutom har väl alla hört författare oja sej och voia sej över hur ofta de hatar sin text före utgivning. Det är ju verkligen inte en orginell tanke, men det var ändå en tröst att även "vanliga" skribenter drabbas av total självkritik och självmedvetenhet. Efter denna insikt är det väl bara att försöka bota texthatet genom att skriva bort det. Är det möjligt? Ingen vet.

Utdrag ur Samtal med vänner  

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
de e ju nog svårt att greppa varför man ojar sig så som man gör. förr tyckte jag om att va clever o sånt o kunde nöjt skratta åt mina texter. nu tycker jag sånt e ganska lame, så det e väl en blandning av att jag ser på skrivande på ett annat sätt o int kmr ifrån en avgrund av självkritik.

min revolutionära lösning e att jag tror man baa int borde stressa så mycke hahah
elias10.01.18 kl. 15:53
Joo dedär att att pressa fram någå revolutionärt roligt eller smart i varje mening e ju en ganska så omöjlig task. De e väl bara att hitta sitt sätt att skriva å int just stressa över de. "Bara".
10.01.18 16:25