Att byta liv för en stund.

14.05.2018 kl. 19:49

Det är länge sedan jag har skrivit en "traditionell" bloggtext, eller åtminstone sådana bloggtexter som jag debuterade med på blogspot för några år sen. So bare with me. Det kanske blir krångligt eller platt fall, men jag ska försöka tänka igen efter en längre kortslutning uppe på hjärnkontoret.

Ännu åttonde maj satt jag i det vanliga rummet, med de vanliga böckerna, framför det vanliga gubb-porträttet och varvade skrivande med stirrande och läsande. Ungefär så ser 90% av studerandet ut. Inspiring, right? Den åttonde maj var dock dagen då *det stora slutprojektet* skulle lämnas in för att sedan följas upp med en dag av intensivt städande och packande. Inspiring, right? 24 timmar senare skulle jag sitta på tåget med mej själv och mina fyra väskor påväg till vad jag hoppades skulle bli min sista sommarjobbs-sommar i Vasa. Hoppades gjorde/gör jag eftersom jag vet hur lätt det kommer bli nästa år att ta den "lätta" utvägen och pallra iväg till Vasa än en gång.

Den sista gemensamma kvällen firades med kollektivet (-Julia <3). Vi pratade om sånt som varit, sånt som är och sånt som kanske kommer att vara. Sen pratade vi skit och nonsens, as usual. Att gå från att se varandra minst fem dagar i veckan till att ses möjligen en gång under loppet av tre månader är en omställning på samma sätt som det är en omställning att sova i en annan säng, bo med andra människor och spendera sina dagar på ett annat sätt. Jag vet inte varför jag är så jävla senimental över att "byta ut" personer och hem för tre månader. Kanske är det för att jag tror mej vara en rutinälskande person. Kanske är det för att jag inte har annat att bekymra mej över, just nu.

När jag svettig som fan kånkat två väskor med böcker till biblioteket stannade jag vid ett av två blommande körbärsträd. Sådana som finns på stockholm-Insta:n och verkligen inte i skitiga Åbo. Men där stod en hobbyfotograf, en lifestyle bloggare med medhörande fotografpojkvän, två turister och jag och fotade de rosa blommorna. Klockan var 10:00 och pinsamheten omringade trädet. Trädet i sej var fint, men att få posta dem på valfri plattform var finare.

Att lämna Åbo betyder också att lämna å-promenader med smarta och älskade personer. Men att lämna ett sådant varande får en att sakna och längta för att sedan återuppleva det igen. *Världens mest unoriginal tanke presenterad av Lina Hassel, you're welcome*

Jag vet inte vad det här var. Kanske en nödvändig text för att jag ska kunna switcha från Åbomode till Vasamode. Vad det än var och varför det blev till spelar ingen roll. Nu ska jag gå och fortsätta svettas på grund av det mytomspunna fenomenet, sommar i Finland.

He va he.

Ps, glöm inte att ta del av annat oklart material på YT.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver: