Augustiböcker.

21.08.2018 kl. 14:01

Här är jag, på terminens andra dag. Eller tekniskt sett är det min första "skol"dag. Allt börjar om igenom. Ett tomt blad. Och DET är den bästa känslan. Så nu lägger jag sommarläsningen bakom mej och nu ska det fan kommas på fötterna igen. As in, att komma upp på föttrena, inget annat. Okej bra, nu går vi vidare till augustis bokskörd.

Breven från Maresi (2018) av Maria Turtschaninoff är den tredje romanen i serien om det röda klostret. Denna gång följer vi med Maresis liv på hemorten genom att ta del av hennes brev som kommit fram till systrarna. Det är primitivt boende, svält, romanser, kunskapens betydelse och kollektivism. Jag gillade Naondel mer än Breven från Maresi på grund av det exotiska, den mycket högre spänningsfaktorn och de många kvinnoliven vi får följa där. Men Breven från Maresi är ändå mycket läsvärd om en redan läst de två första böckerna. 3,5/5.

Fågeltämjaren (2018) av Karin Erlandsson är dock den en fantasyroman som är uppföljare till Pärlfiskaren. Igen får vi följa de fascinerande barnen som håller ihop och räddar sitt kollektiv. Vi går från pärlfiskeri till skogshuggning och fåglar. Jag läste Fågeltämjaren direkt efter Breven från Maresi och likheterna är slående, det är nästan som att romanerna kommunicerar med varandra. Nu väntat jag tålmodigt på att de två följande böckerna i serien ska komma ut. 4/5.

Så gör jag - konsten att skriva (2012) av Bodil Malmström läste jag för att försöka kickstarta höstterminen. Mest förtrollande var självfallet Bodils säregna ton i boken och det känns som att läsaren får ta del av hemliga tips och anekdoter när Bodil berättar om sin skrivprocess. Det blev också en hel del vikta hundöron. 4/5.

Nej och åter nej (2018) av Nina Lykke lyssnade jag genom på tåget ner till Helsingfors och på flyget över till Göteborg. Det var kanske min andra ljudbok jag lyckats lyssa igenom så det säger någonting. Utöver det var berättelsen om tre-fyra personers liv och kolliderar med varandra mycket relatable och fungerade som en studie i 30-50åringar och deras heterohetsiga liv. Två frågor som ständigt dyker upp i romanen är varför gör vi det vi gör? och varför är det normala galenskap och galenskap det nya normala? Dehär frågorna har även många beröringspunkter med Vegetarinen, båda böckerna är mycket läsvärda. 4,5/5.

Nuckan (2018) av Malin Lindroth glider in med ett nyttgammalt ord i vårt vokabulär, nuckan. Lindroth gör en djupdykning i nuckan och hennes liv genom att relatera till sitt eget liv. Genusfrågor i alla ära men fan vad uppfriskande att läsa om ett perspektiv som jag aldrig hört och eller tänkt på, fastän det alltid funnits där, nuckskapet. Läs för fan, 5/5.

He va he.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver: