Marsböcker.

25.03.2019 kl. 10:29

Hej på er! Mars rusade förbi medan jag stod bredvid och skrek äh. Tydligen hade jag Nextory i öronen medan jag skrek för några böcker blev ändå lästa/lyssnade på.

Jag for ner till bror (2018) av Karin Smirnoff. Är en av de alla berättelser om söndriga människor uppe i norr eller ute på landet. Om sådana som återvänder, om sådana som aldrig for bort. Detta verkar vara en pågående trend och därför var Jag for ner till bror den femte boken som innehöll incest och andra destruktiva familje- och kärleksrelationer jag läst inom loppet av 2 månader. Ändå är det språket och själva romanbygget som imponerar mej genom lyssningen fastän jag hade lejdon på själva storyn. 3,5/5.

Haggan (2019) av Aase Berg har en jävla fart och ett driv genom texten som jag saknat den senaste tiden. Det är ett manifest, det är en uppgörelse och den är såväl privat som politiskt. Haggan är arg och det är hon med all rätta. Den hade en sån fart att jag lyssnade ut den på en dag och det händer inte ofta med böcker som är över 5 timmar långa. 5/5.

Nora eller brinn Oslo brinn (2018) av Johanna Frid är en debutroman som påminner om Normal people fast i en skandinavisk tappning. Det finns inslag av danska och norska vilket jag älskade eftersom jag lyssnade på ljudboksversionen. Det är även en fin sammanvävning av hur det är att leva med endometrios och svartsjukedrama. Jag skulle dock ha föredragit endast en endometriosdelen och en fördjupning av denna. 4/5.

Peach (2018) av Emma Glass är, jag vad är den? En omvälvande poetisk berättelse som inte går att parafrasera. Jävlar ändå vilken debut. 5/5.

Jag lämnar ekorrhjulet: ett liv utan lönearbete (2019) av Åsa Axelsson är en beskrivning och en handbok i hur en barnfamilj kan överleva på en lön när ena föräldern blir utmattad. Sparande av pengar som är en stor del av och själva drivet i boken är kittlande. Men jag förstår varför boken varit så kontroversiell. Är det inte en kvinnofälla? Vem har en bakgård att odla alla sina grödor på? Kollapsar inte ekonomin om att alla levde såhär? Jag tycker dock att den är värd en läsning om en intresserar sej för privatekonomi och levnadssituationer. 4/5.

Queer: A Grafic History (2016) av Meg-John Barker är en genomgång av queerteorins(ernas) historia, vågor, perspektiv och nuläge. Boken är gjord i form av ett seriealbum vilket gör läsningen roligare och självfallet lättare att processa när en får para ihop bild och text. All populärvetenskap borde skrivas enligt detta format, nästan. 5/5.

Larmrapporten (2017) av Emma Frans är en till populärvetenskaplig bok, denna gång om källkritik och vetenskaplig praxis. Eftersom jag redan gått x-antal kurser i vetenskapligt skrivande och utövande vet jag inte varför denna bok tilltalade mej. Har jag inte fått nog? Kanske var det tilltalet till *den vanliga människan* som lockade mej. Läsningen var lätt och innehållet relevant. Så läs om du vill lära dej mer om forskning och källkritik. 5/5.

Det växer (2015) av Julia Hansen handlar om en ung kvinnas liv i Stockholm. Ett foster börjar växa, pengarna tar slut, snubben är en skitstövel och skammen tycker på. Det är ett välgjutet seriealbum. 4/5.

Girls just wanna have fun(damentals rights) (2018) av Jessica Hallbäck är en samling av och en utökning av Hallbäcks offentliga aktivistiska konst i form av slagord i Stockholms tunnelbana skriva på reklamaffischer. Mest gillade jag den inledande delen om film och TV, de senare delarna har jag redan sett på Hallbäck IG-konto, så att... Budskapet är åtminstone viktigt! 3,5/5.

Olivia för alltid (2019) av Julia Wickholm är en finlandssvensk ungdomsroman och även Wickholms debut! Jag råkade läsa några recensioner innan jag började läsa och var därför medveten om vilken kritik som väckts. Så under läsningen blev jag positivt överraskad. Olivia rymmer igen för att hitta sina biologiska föräldrar och hittar någonting helt annat, nämnligen ett klasspespektiv. Olivias liv i det omhändertagande kollektivet som hon bor i medan hon är på rymmen påminner mycket om vissa partier i Ormbunkslandet. 4/5.

Patriarkatet får inte festa med oss (2019) av Emma Knyckare är en dokumentation av hur gör en festival, hur en bemöter ett enormt motstånd och medhåll. Som en älskare av behind the scenes-grejer gottade jag ner mej i sponsorskap, sladdar, säkerhetsplaner och övrigt. Dessutom fungerar boken som en fin coffee table book. 5/5.

Kärlekens tunga (2018) av Anna Åhlund stötte jag på i stadsbiblioteket och tyckte att pärmen såg on brand ut och det var den. En snabbläst, till en början komisk tematik som snabbt övergår till en sorglig berättelse. I was bamboozled. 3,5/5.

He va he. Vi ses i april.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver: