Juniböcker.

09.07.2019 kl. 13:58

Hei, från Island! Här kommer junis bokskörd, som pga. sommarkurs på Island är lite kortare än vad en sommarskörd brukar vara. However, här är de senaste guldkornen.

Så jävla kallt (2019) av Lova Lakso är en ungdomsroman om kylan i Norr, om att längta bort och om att fly missär och död. Berättelsen driver framåt i tillräckligt hård takt medan läsaren erbjuds ett lättillgängligt djup. Där till får en information om att leva på 0 euro och överleva i snödrivorna. 5/5.

Och hjärtat, det var mitt (2018) av Sara Ehnholm Hielm är en bok om böcker, en bok om att skriva en bok, en bok om framställningen av böcker. Den är ankdammig, världsligt, navelskådande och meta. Jag trodde att den skulle vara för nischad för att jag skulle orka mej genom den. Men Ehnholm Hielm trollbinder en från sida ett. Jag läste den i två sittningar och gick runt i dess dimma i några dagar efteråt, wow ändå. 5/5.

Förlåten (2018) av Agnes Lidbeck handlar om två syskon som måste närma varandra efter en lång stund eftersom pappan har dött. Vi får veta vad Maria tycker om Ellen och vad Ellen tycker om Maria. De kan varandra utan och innan och vet exakt var alla knappar sitter. Som självklara inslag i en berättelse från 2018 finns alkolholism, landsbygd och incest. Vad är grejen med incest i varje familjeberättelse från 2018 och 2019? 4,5/5.

Bergsklättraren (2019) av Karin Erlandsson är tredje delen i serien Legenden om ögonstenen och självfallet är denna lika spännande och omvälvande som de två tidigare delarna. Under läsningen känner jag fysiskt hur berg tycker mot min kropp och jag måste lägga ifrån mej boken ibland för att känslan blir för stark. Jag trodde att mitt värsta dödsscenario var att drunkna men nu vet jag att fastna mellan två klippväggar långt inne i en becksvart grotta toppar den listan. Eller nej, att dö i en undervattensgrotta nappar nog första platsen. 5/5.

Brave face (2019) av Shaun David Hutchinson är en autobiografi om att växa upp och inse att en är homo under 90-talet, om att lida av mental ohälsa och om hur stereotypier leder till autoförtyck (?). Till skillnad från många andra queer uppväxtberättelsen är denna verkligt bra skriven och uppläst. Läs eller lyssna! 5/5.

Rosenregimen (2018) av Elin Bengtsson. Okej, jag hann bränna av fyra böcker medan jag låg hemma och var sjuk i Reykjavik så de blev lite fler böcker än väntat. Rosenregimen är precis som Bengtssons andra ungdomsromaner fantastisk. I den här berättelsen får vi kräva ner oss i sömmarna på ett förhållanden mellan två 20-någonting kvinnor. Det är ett spel med språk, känsla och realtitet. Äh, den är svår att sammanfatta eller prata om, bara läs. 5/5.

Vi for upp med mor (2019) av Karin Smirnoff är fortsättningen på Jag for ner till bror (2018). Vi fortsätter följa Jaana Kippo genom nutida och dåtida missär i ett litet ruralt samhälle. Brorn går med i en religiös sekt, de hittar (?) ett barn och den enda absurda tillbakablicken leder till ett absurd incident i nutiden. Eftersom jag lyssnade på den här boken så måste jag medge att jag emellanåt tappade den röda tråden pga. sömnfunktionen. Men utöver det så är den väldigt rörande och skickligt skriven. 4,5/5.

Little gay Reykjavik - queer history and anecdotes (2018) av Guðjón Ragnar Jónasson är en mycket kort och personlig överblick över QueerIsland. A psa, islänningarna va homo också innan 2000-talet. Jag tror att den engelska översättningen drar ner den litterära delen rejält men innehållsmässigt så håller den! 3,5/5.

Tripprapporter (2016) av Tone Schunnesson är jaa, svårfångad? Bra! men svårbeskriven. Efter läsningen känner en sej lätt drogpåverkad och ledsen och upplyft och överrumplad. Vad är tripprapporterna egentlien? Ingen vet, eller? 4/5.

He va he.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 2 med bokstäver: